Innehåll
Inledning
Skogsskifte Bonäs 254:1 litt. DI
Mina intentioner är att detta ska bli en dagbok, med anteckningar
om iakttagelser, funderingar, planer, frågor, åtgärder
osv, noterat fritt ur hjärta och hjärna. Jag tänker mej
detta som ett komplement till kartor, skogsbruksplaner mm. Dessutom drivs
jag av tanken på hur intressant det hade varit att läsa en
(eller flera) såna här dagböcker från tidigare generationers
skogsbrukande, skogsarbete med tillhörande funderingar.
---
1988
nytt skifte
Jag börjar i en brytpunkt. Den skog jag nu tänker på,
arbetar i och planerar för, är ett nytt och omarronderat skifte. 1970 påbörjades laga skifte i Bonäs
skifteslag, med en äganderättsutredning. I det läget överförde
min mormor och morfar (Maria och
Emil) all skog och Fryksåsfastigheterna
på mej, i ett gåvobrev. Med min mors (Mait) goda minne.
I stället för 35 olika småremsor, utspridda på hemskog,
fäbodskog och utskog (jag vet inte var mer än mer än
5 - 10 skiften låg exakt), tillträddes ETT (1) större
skifte 1 dec 1988. Dessutom någon procentandel i Anjosvardens
gemensamhetsskog.
fimbulvintern
Vintern 87 - 88 gav en föraning om fimbulvintern.
I november släppte himlen ett jättelass blöt snö som
lade sej tungt i alla trädkronor,
såväl gamla som unga. Allt detta frös framför
allt på höjder över 400m och sedan fortsatte snön
falla. Hela vintern! Jag var uppe i Fryksås februari 1988 och fotograferade.
Visst var det vackert med all snön men samtidigt väldigt tragiskt
att se alla snöbrott. Denna snöbrottsvinter blev inledningen
på min mer praktiska relation till det nya skiftet som vi
ännu inte tillträtt.
ingenmans land - juli 1988
Framför allt de östra delarna, i höjdläge alltså,
drabbades hårt. Enligt något underligt beslut, i omarronderingen,
skulle de gamla ägarna ansvara för vindfällen,
snöbrott mm. I praktiken var ju skogen ingenmans land
i detta skede. De förra ägarna hade bevisligen släppt allt
engagemang i dessa skiftesremsor, som nu skulle städas från
befarade insektsyngelplatser. Bl a. Korsnäs kontaktade gamla ägare
och erbjöd sej att sanera skogen. Lantmäteriet, SVS hade svept
över i helikopter och gav sitt godkännande till att släppa
maskinerna löst. Så småningom blev huggningsinstruktionerna
mer exakta och skärpta när det gällde vad som fick avverkas. Minst
10 cm diameters brottyta blev kravet, till slut. Men då var skadan
redan skedd.
dimensionshuggning
I juli 1988 hörde vi maskinerna mullra på andra sidan Kolberget.
En regnig dag kunde jag inte hålla mej, utan Erik och jag åkte
dit. Vi möttes av jättelika virkestravar på vägen.
En skotarförare upplyste oss om att en skördare och två
skotare körde på Kolberget. Vi klafsade upp i de vattenforsande
och leriga traktorspåren och hittade skördaren i all förödelse.
Så kändes det. Där den höll på då fanns
inte ens ett snöbrott så långt ögat kunde se. Man
skördade bara fint virke där stickvägen skulle dras.
En vrede fyllde mitt sinne och jag fick föraren att stoppa skördaren,
ringa sin chef (på Korsnäs) via mobiltelefon. Jag skällde,
svor och gormade. En halvtimme höll vi på i telefon tills han
gick med på att avbryta verksamheten. Nog kändes det som en
seger men det jag ser runtomkring är en större förlust.
Åtminstone i hjärtat. Alla dessa stickvägar trasar sönder
bestånden. Korsnäs utförde en praktfull dimensionshuggning.
Man passade på och roffade massor av timmer ur ingenmansland
Nåja, nu är det som det är och det bästa får
göras av situationen och skogens tillstånd.
tillträde
De nya skiftena tillträds den 1 december 1988. Rågångar
är huggna och målade. Men värderingarna är inte
färdiga
över dessa områden, och därför råder kraftiga
avverkningsbegränsningar fortfarande. Max 10 cm brösthöjd
får
tas utan tillstånd. Röjning enbart alltså.
grannar och vindfällen
Nyårsstorm som resulterar i ett antal vindfällen. Min jaktkamrat
LJ hörde av sej angående dessa. Hans svärfar H har skiftet
söder om vårt. De ville ta hand om mina vindfällen mm
för 35 kr/st. L och jag gick runt och tittade och jag tyckte nog
att vi specificerade vad de skulle ta.
Men det blev mer! De betalade mej
för 100 träd, och det kanske stämde. Men att döma
av stubbstorlekarna har de valt riktig ståndskog här och där.
Så går det när man ger ett lillfingers förtroende.
Under älgjakten 89 antydde jag min kritik på L:s direkta fråga.
Men jag väljer nog att hålla stridsyxan nedgrävd. Inget
mer gruff. Men inte heller fler affärsförtroenden från min sida.
--- (till början)
1989
juli - rådgivning
På min förfrågan kom RL hit. Vi gick runt skiftet en
dag och han delade med sej av sitt kunnande och föreslog olika handlingsalternativ
för olika bestånd. Framför allt betonade han behovet och
nödvändigheten av gallringar. I vissa partier menade
han kommer fel trädslag. Gran där det borde växa
tall, och tvärtom. Han avrådde bestämt från järnhästar
och liknande småskaliga maskiner. Hans råd gav inte mycket
utrymme för självverksamhet överhuvudtaget. Han tror mej
nog inte kapabel till det. Just självverksam är ju något
jag vill vara i så hög grad som möjligt. Traktor? Järnhäst?
Häst? Månggifte?
ekologi
Under sommaren har jag intensivstuderat Skogsmarkens
ekologi del 1 & 2. I dessa böcker finns mycket att
hämta. Ståndortsanpassning verkar vara en inriktning på
skogsbruk åt rätt håll. Visst finns det avsnitt och slutsatser
som jag är tveksam till t.ex om gödsling och dikning.
Men det mesta är vettigt och användbart, såvitt jag kan
bedöma.
ståndortsanpassning och kartering aug 1989
Under inflytande av mina studier försöker jag praktiskt tillämpa
dessa nya kunskaper. Jag travar runt med spade, kamera och
anteckningsblock. Försöker förstå och tolka. Inhämtar
data om olika bestånd i skiftet. Och försöker göra
avgränsningar mellan olika ståndorter och olika bestånd.
Det är intressant och spännande att gräva i marken och
försöka analysera humusform, blekjordslager mm. Men jag känner
mej osäker på om mina slutsatser är riktiga till punkt
och pricka. Det behövs praktisk och teoretisk vägledning och
handledning ute i fält, som komplement till teoriläsningen.
Jag gör i alla fall egna, preliminära kartor och tabeller för
ståndortsbestämning. Frågan är hur långt jag
ska gå när det gäller att göra egna amatörmässiga
analyser av ståndortsindex och övrig skogsuppskattning.
Metoderna vill jag lära mej tillämpa i mån av tid. För
att underlätta karteringen har jag köpt ett flygfoto från lantmäteriet.
gallring - höst 89
Ett av RLs råd var att omgående låta genomföra
en försiktig gallring i stora områden norr & söder
om basvägen upp i backarna (avd 14 och 16). Jag våndades väldigt
över hur jag skulle göra. Skulle jag släppa in ett bolag,
eller skulle jag avvakta och försöka gallra själv om några
år. Låg sömnlös ett par långa nätter
innan jag bestämde mej för en kompromiss. Kontaktade lantmäteriet
och SVS för tillstånd. LA från SVS i Mora vandrade runt
med mej i den tänkta gallringsskogen och han gav klartecken till
en försiktig gallring. För övrigt påpekade han att
det kan finnas skogsfru en känslig och ovanlig
orkidé, i sumpskogen, eller nere vid Rädan.
L hade för övrigt en betydligt mjukare och försiktigare
linje i sina råd och sin skogliga framtoning, än vad RL hade.
Fördomarna rasar !
Instruktionerna till Siljansågen var att naturvårdshänsyn
skulle vägleda arbetet, och att en lagom avvägning mellan netto
och hänsyn / försiktighet vore önskvärt. Dom skulle
ta dit två huggare från Kråkberg. Dels skulle det röjas
och dels skulle en massa snöbrottsrester och vindfällen tas
om hand. Dessutom skulle en försiktig låggallring göras.
Ett netto trodde dom dock att det skulle bli.
---(till början)
1990
resultatet i juni
Inga naturkatastrofer under vintern kunde jag konstatera i juni. Ett (1)
litet vindfälle.
Gick runt och inspekterade resultatet av höstens åtgärder.
Nog ser det bra ut men frågor som framtiden får svara
på är : Klarar granarna allt ljus ? Kommer detta att klara
nästa vinterstorm eller snövintrer ? Erik räknade till
50 årsringar i en stor tall som blåst ner.
älgarnas trädgård
Stötte på älgko med två små bruna kalvar vid
älgarnas trädgård (avd 20, 21, 22 och 23)
var annars ? Det syns på alla betade småtallar att
älgarna trivs där uppe. Längre upp i södersluttningen
flög en tjäderhöna fram och spelade skadad för att
få mej från ungarna. Hon släpade med ena vingen och flaxade
till synes hjälplöst framför mej.
gärdesgård eller gödslingseffekt
- juli 90
Med hjälp av I, E och E kvistades en liten del av alla slanka granslanor
som ligger kvar efter gallringen. De lades i några högar
för
sej. Mycket bra gärdesgårdsmaterial. Eller ved. Men 75 % får
ligga kvar för långsiktig gödslingseffekt. (För
mycket jobb att ta vara på dem nu)
Har skaffat en tillväxtborr för att kunna kolla ålder,
tillväxt, kvalitet.
De första egna ingreppen gjorde jag i mitten av juli med röjsåg. Avd
3 har stått och vuxit så tätt och undertryckt att
jag röjde väldigt försiktigt nu första gången.
I planeringen ingår att återvända om ca fem år
igen för ytterligare röjning / gallring. Ungtallarna
på avd
2 var inget för röjsågen. Dit får jag återvända
med motorsåg och järnhäst. För lätt
älgbetat
Röjde också en del undertryckt gran på avd
15 och 17.
På det sistnämnda sköter älgarna röjning och
väl mycket »gallring« av tallungskogen. Fläckvis
är där hårt betat. Älgarna tycks ha ett stråk
ner från Kolberget via sumpmarkerna uppe i nordost, älgarnas
trädgård och vidare ner mot sumpmarken 02 och Rädan. Hårt
betade är plantorna också på avd
6. Vad blir det där?
naturanpassat
Jag funderar mycket över min syn på naturvård
och skogsbruksmetoder. Vilka mål har jag ? Är själva metodvalet
naturvårdshänsyn ett mål i sej ? Jo, säkert
är det så. Jag vill ju gärna gå längre än
bara hänsyn. Anpassning vore ett bättre uttryck
för mina ambitioner. Om jag nu kan konkretisera vad det ska innebära,
förstås ? Ett småskaligt, naturvårdsanpassat skogsbruk
med många nyckelbiotoper intakta.
biotopreservat
Dessa teoriers praktiska konsekvenser ställdes jag inför när
jag gick med röjsågen. Borde jag inte spara områden av
den tätvuxna, undertryckta karaktären ? Som mindre biotopsreservat.
Populärt för fåglar, småvilt, insekter och växter.
Visst finns också ett ekonomiskt intresse med i bilden. Och nog
är det vackert med en välgallrad ståndskog - som ju är
väl så ekonomiskt motiverad. (En sparbanksbok på rot
!)
höggallring ?
Apropå gallring: Är vissa bestånd lämpade för
gallring uppifrån, höggallring. Dvs att avveckla
de stora träden och låta underväxten få utrymme?
Måste fråga någon om det. Och kolla åldern på de små.
Har de stått undertryckta och stampat länge kanske de passerat
sin växtliga tid i livet.
22 juli ålder
Elin och jag tog ett par timmars vandring i de västra delarna
på bägge sidor om Rädan.
Vi invigde tillväxtborren, fotograferade och pratade. Några
träd hade nått en hedervärd ålder, bl a en frötall
på avd
6 som är 180 år. Antagligen är syskonen runtomkring
lika gamla. En jätte bland jättegranar på avd 2 är
175 och tallen där norra rågången korsar ån är
195 år (skiftets ålderträd). Å andra sidan hittade
vi en gran som var 12 13 cm i brösthöjd och 130 år.
Där ravinen planar ut norrut, mitt på avd
3. Snacka om tätvuxet!
24 juli Skogs-knipprot
För en vecka sedan hittade vi ett exemplar av något vi trodde
var en orkidé. Vi har gått bet på att bestämma
vilken. I dag tog vi hjälp av SO som hjälpte oss komma fram
till att det antagligen är en överblommad Skogsknipprot
vi hittat. Intill vägen, på gränsen mellan avd
9 och 10. Flugblomster och Kattfot finns också på samma plätt.
30 juli ståndortsbestämning
Gick från Fryksås med spade i ena handen och måttstång
i den andra. I ryggsäcken låg boniteringshandböcker, relaskop
& höjdmätare (hemslöjd), kamera, pennor, papper, saft
och bullar. Solen sken och ormvråken jamade över Kolberget.
Tog vägen över Kolbergets topp och hamnade uppe på avd
26.
avd 26
490 500 m/ö/havet. Torr blåbärsmark. 18
20 m höga tallar, 130 år i brösthöjd. Försökte
gräva i den steniga marken. Mycket tunt humuslager, 0 3 cm.
Podsoljordmån naturligtvis med tunt blekjordslager, 0 3 cm.
Grävde en ny grop några meter bort. Där var det träkol
i humuslagret, och ett betydligt kraftigare blekjordslager, 6 10
cm. Texturprov från rostjorden (puh !) gick att forma mellan fingrarna,
men inte att rulla i handen = sandig moig morän (Sm). Är
jorddjupet varierande eller mäktigt eller
tunt ? Berget går i dagen på flera ställen
kring höjdåsen. Här uppe står ett lagom antal frötallar
kvar. Resten, dvs spinkig och felplacerad gran kanske bör
tas bort. Eller ska de få stå kvar och växa till sig?
De tallar som fortfarande står klarar säkert både vind och snö
i stora mängder.
avd 29 Karl XII
Jag fortsatte över krönet norrut till avd 29. Det är ett
område med flera frågetecken. Vegetationen består till
99 % av ett jämt lager mossa (ej vit-eller björnmossa !), som
täcker all sten och alla gamla lågor som ligger packade därunder.
Ett flertal mycket gamla brandstubbar står kvar i vemod. Gran dominerar men är i klent och undertryckt
skick. 15 20 cm br.h = 100 år. En del furor finns och de
är något grövre. Detta måste vara ett gammalt brandfält.
Men hur länge sedan är det det brann här 100 år
? En hyfsat grov gran > 30 cm br.h. visade sej vara > 275 år.
Den var alltså liten på Karl XII:s tid. Förvirrad gick
jag söderut över krönet.
avd 25
Halvvägs ner till råt tog jag av österut. Vegetationen
ört-och gräsrik (pga. rörligt markvatten ?) I sydöstra
hörnet grävde jag ett par gropar. I den ena ett mäktigt
snusliknande humuslager, > 10 cm, men variationerna är stora från
fläck till fläck. Området gallrades (snarare dimensionshöggs)
hårt sommaren 88 när Korsnäs skulle städa bort snöbrotten.
Det som står här är snarast en granskärm.
Ska bli intressant att se hur det blir med plantuppslag framöver.
Drack saft och åt bullar. Gick vidare västerut.
brådskande gallringsbehov
Södra halvan av avd
16 50-årig granskog i behov av försiktig men brådskande
gallring. Fläckvis mycket toppbrott.
2 augusti regelboken
Funderar på hur mina ambitioner att ta stora hänsyn och anpassa
skogsbruket till flora och fauna, ska omsättas i praktiken. Går
jag på i ullstrumporna med ståndortsanpassningen och virkesproduktion,
tappar jag kanske helhetsperspektivet. Vad jag behöver är en
plan över vilka områden som helt ska undantas från skötsel,
samt hur mina åtgärder på olika vis bör utformas
på övrig mark.
- variation i åldersfördelning
- varsamhet med gamla döda träd, både stående och
omkullfallna.
- spara lövträd.(finns ju knappt några!)
- skona gamla stubbar, stenrösen, lågor etc.
- skydda småkärr, försumpningar, källdrag mm.
- bevara skuggiga platser i bestånden.
- undvika rasbranter och bäckraviner.(Rädan = nyckelbiotop)
Allmänt : eftersträva variation och mångfald, viss olikåldrighet
och flerskiktad vegetation.
(Allt taget ur regelboken ! Men värt att praktisera.)
En biotop som tycks vara av stor betydelse för både småkryp,
fåglar, lavar och mossor, är tydligen fuktig, mörk granskog
med lågor och ett inslag av mycket gamla träd. (jämför
med de
inre delarna av avd 16 eller Rädans
ravin)
Min ambition är att kunna göra en inventering av vilka mossor,
lavar och växter som trivs i Rädans ravin, och i granbestånden
uppåt kolberget (avd 18 & 29). Där kanske kan göras
intressanta fynd.
---(till början)
1991
91-07-01
Första rundan för säsongen. Två tallar invid vägen
avd 10 hade fallit i vinter. Utsatt läge för vind.
91-07-28
Gick med E längs Rädan. Förälskelsen till ån
och ravinen tilltar. Vi hittade nattviol på avd
2, längst i söder. Två stora granar hade blåst
omkull alldeles vid Kallbolsvägen i nordvästra hörnet.
En får ligga. AL hängde med ner för att demonstrera deras
Suzuki-fyrhjuling i terrängen. Det blev en lustiger dans uppför
branterna.
91-08-09
Gick runt med LA från Skogsvårdsstyrelsen i Mora och pratade
naturvård och skogsbruk. Det var mycket givande.
Vi gick först nedåt norra delen av avd
8. Där är lämpligt att successivt ställa en timmerställning.
Tallens kronor är visserligen en aning upphissade men vi trodde nog
att det inte var någon fara ändå. På ett par ställen
har det bildats små buskage med olikåldrig
skog, där det är ganska mörkt och skyddat ini. Sådana
grupper är viktiga att spara några - som oaser.
Rädådalen
När vi kom till branten ned mot Rädan klargjorde jag min inställning
att hela Rädådalen borde undantas från skogsbruk och
att åtminstone jag har för avsikt att låta min
del vara ett litet reservat. L tyckte att jag på olika sätt
skulle försöka så frön hos markägarna nedanför
och ovanför, för att idén om reservat kanske
skulle kunna rota sej hos några. Undrar hur H och A ser på
det ?
Pelarsalen
Inne på avd
1 och 2 och beundrade vi pelarsalen,
mossmattan, örterna och mätte trädhöjd och uppskattade
boniteten. Hela detta bestånd kan få stå orört
länge än tyckte L. Jag tänkte nog att kanske kunna plocka
en del tall i den södra, lite torrare delen, uppemot vägen.
Men det får visa sej i sinom tid. Vi resonerade om hur gränsen
ner mot Rädan skulle dras och enades om en rejäl (vilket kan
betyda en bra bit upp i backen, där marken planar ut!) skyddszon för att bevara fuktigheten och mörkret nere i ravinen.
Restskog
Över ån igen och uppåt avd
3. Detta är till stora delar rester efter gamla huggningar där
undertryckt gran lämnats att sticka upp och inget gjorts för
att få igång ett bra bestånd igen. En tydlig kolbotten
finns kvar. Ett glest och skadat område som Lars tyckte att jag
borde starta om. Dvs. avveckla det som står där nu och starta
ett nytt tallbestånd. I området finns ett antal gamla och
rejäla frötallar, som delvis kan få återuppta den
rollen igen. Här är mest klen skog. Kanske är en del lämpligt
att bygga uthus i Fryksås och skogskoja av. Fältskiktet här
är inte besvärande. Lite blåbär och lavar. Tallungskogen
avd 4 tror vi kan utvecklas bra. På sina håll är
den nästan självgallrad efter hårda snövintrar,
men överlag är en försiktig gallring på sin plats.
Ljung
Avd
6 är också ett problembarn. Besvärande ljung- och
blåbärsunderväxt, älgbetning och bitvis mycket gles
återväxt gör att området behöver pysslas med.
Lars tyckte att jag skulle ta bort allt som står här nu , markbereda
och plantera. Mina funderingar går i inte lika radikala banor. Jag
vill själv ta bort odugligt material och sedan försöka
riva upp ljung-blåbären med hjälp av eget
markberedningsaggregat efter vår förhoppningsvis snart inköpta
minilunnare (Vimek Minimaster). I detta hoppas jag kunna självså
och plantera nytt.
Gran på fel mark
Avd
8 - södra - är ett granbestånd på fel markslag.
Ta bort granen, lämna nästan all tall till fröträdställning
och markbereda är receptet. Dessa åtgärder söker
jag nu tillstånd för att utföra. Pga laga skiftet måste
avverkningar stämplas av SVS och godkännas av Lantmäteriet.
Vi får se. Har tänkt köpa minilunnaren för en del
av dessa pengar. Och området har jag snitslat innan vi åkte
hem för sommaren.
Sumpskog
Blötmarken och sumpskogen innanför lämnas orört. Det är ett värdefullt område för både fauna och flora. Här trivs både klövvilt och orre/tjäder. Norra delen , nedom basvägen,
kommer fint med gran och tall. Uppe på krönet avd 10 kommer
en del tall också, men jag undrar om inte någon form av hjälpplantering
är nödvändig. Avd
12 : Fuktig, örtrik mark med ett fint granbestånd i södra
delen . Låt stå länge än.
Nygallrat
Avd
14 gallrades hösten 89. Hoppas bara att Siljan inte tog så
mycket att lämnad gran skadas av ljuschock. Södra delen av avd
16 röjgallras försiktigt i flera omgångar. Den gamla hästbasvägen räddas hela vägen upp till norra 16. På avd 17 kan en
del av de dominanta frötallarna tas ner. Räcker återväxten?
21 gallrades 89. Avd 18 som avd 4. Avd
21 mot bergbranten kan glesas ut för att släppa in värmen
mot berget. På avd 22 kommer det plantor.
Beståndsföryngring
Avd
23 och 24 kan behandlas lika. Är inte detta lämpligt för beståndsföryngring?
En skärmställning finns redan på avd 25 (på sina
ställen) och jag kan väl avvakta några år för
att studera återväxten där. Men jag tror att det kan gå
att successivt föryngra här under skärm. Med början längst ner
i backarna. Avd
26 torr mark med glest tallbestånd och basväg på
krönet. Låt stå, men ta bort granunderväxten för
att släppa fram tall.
Norrhöjden
Avd
27 är ett skiftande bestånd. Sumpområdena måste
skyddas med kantzoner. Mitt i området hittade jag lärkträd!
De 300-åriga granarna sparas/skyddas och det tätvuxna granbeståndet
därovan får stå utan åtgärd ytterligare 70-80
år. Däremellan finns områden med fin tall som kan timmerställas. Avd
19 och 20 får vara viltåker?? Där ser fläckvis
ut som en igenvuxen äng.
Granreservat
Knappt ett hektar av det
fuktiga och örtrika granbeståndet 04, med lågor osv,
kan jag spara mörkt och lämna utan åtgärd. Ett värdefullt
område!! Runtomkring (avd 16) en försiktig utglesning där
jag i början lämnar all underväxt som skydd mot ljuschock.
Här brådskar det med insatser. Inom 5 år tyckte L att
ev. gallring måste vara gjord.
Gammelfuror
Avd
15 hyser ett antal pampiga furor och en hyfsad ungskog därunder.
Gammelfurorna i norra delen kan avverkas samtidigt som granen på avd
11 norra. Där finns både myrstackar , lågor och stående
gamla döda träd som jag måste vara rädd om. Och en
grupp gammeltall bör jag spara.
Jag konstaterade att någon röjningsskog inte finns på
hela skiftet i dagsläget. När vi gått detta varv var vi
nöjda båda två. Jag undrade om hans erfarenheter av olika
minilunnare men det var inte mycket han hjälpte mej med där.
Utom att tycka att jag i stället för att låna kunde avverka
granen på avd 8, södra, för att finansiera ett inköp.
Och nu väntar jag bara på besked från Lantmäteriet.
---(till början)
1992
92-08-12
Jag har märkt att den konventionella huggningsklass-indelningen inte
räcker för mina behov. Jag behöver mer finstämda nivåer.
Måste utarbeta något som passar mina behov. Åt detta
hållet kanske:
K1 Kalmark
K2 Kalmark med återväxt
R1 Plantskog < 1,3 m
R2 Ungskog behöver försiktig och successiv röjning.
G1 Gallringsskog
G2 Skog nära avverkningsmogen ålder där gallring
bör ske mycket försiktigt.
S1 Avverkningsmogen skog som inte bör avverkas under 10-årsperioden.
S2 Slutavverkningsmogen skog.
S3 Naturvårdshänsyn, ska ej röras alls eller behandlas
ytterst varsamt.
E1 Restskog; avvecklas och anlägg nytt.
92-07-24 92-08-13
Fortsatte mina hemmagjorda skogsuppskattningar med ett antal provytor.
Största osäkerhetsmomentet är antagligen höjdmätningen.
Ska lägga upp ett dataregister med alla uppgifter över beståndens
tillstånd. Kompletterat med kartor.
Erik, Elin och jag tog en runda och kollade tillståndet. Högst
upp i öster under granskärmen verkar det komma en hel del plantor. Vi markerade en med påle intill
och tog ett foto på ettåringen (den nyfödde?). Vore kul
att följa upp just denna planta med tillväxtmätning, foton
etc, under lång tid framöver.
---(till början)
1993
93-06-23
Läste i »Skog & Forskning« om en skogsbruksmetod
kallad »naturkultur«. Såvitt jag förstår
är det en variant av blädning. Är det något jag kan
använda uppe på 24 och 25?
AS från Siljansågen ringde och frågade om mina avverkningsplaner.
Vi beslöt att gå ett varv senare i sommar.
Preliminära likvidbesked i omarronderngen kom i maj. Saldot för
min del var + 6000. Vilket får betraktas som bra - att slippa skuld
alltså. (OBS - detta ändrades sedan till en skuld på
20.000 på grund av omvärderingar i omarronderingen)
93-07-12
SVS hade bjudit in markägarna till Våmhus bygdegård för
genomgångar.
Jag passade på att kopiera deras skogskartor och uppskattningslistor.
Värderingen enligt dessa papper skall vara gjord 1988. Enligt mina
beräkningar är deras m2sk uppe på Kolberget för höga.
Deras siffror måste bygga på hur det såg ut innan Korsnäs
»tog hand om« snöbrotten. Siffrorna är alldeles
för höga för dagens situation.
93-07-16
Ringde och bokade en träff på lantmäteriet för att
kolla upp värderingen. Baseras likviderna på SVS uppskattning
eller har man korrigerat efter snöbrottsavverkningen? Måste
kolla mina egna siffror innan mötet.
Under 1992 har jag påpekat tokigheter i fastighetstaxeringen. Och
mina synpunkter har gått hem. Nu är även Fryksås
(Hansjöfastigheten) lantbruksenhet och ladan är ekonomibyggnad..
Knappt ett (1) ha sammanlagt. Hur stort markinnehav behövs för
en jakträtt i Hansjö?
Svåra beslutsfundeingar kring ett eventuellt köp av en terränghjuling
(Vimek, Yamaha?). Mitt synsätt är ju långt ifrån
strikt företagsekonomiskt. Trivsel, arbetsglädje, frihet att
planera och arbeta efter eget huvud är också starka argument.
Hur mycket kan vi tillåta att oberoendet får kosta? Hur skulle
en sån här kalkyl se ut?
Ska föra in SVS-uppskattningarna
i registerform tillsammans med mina egna resultat för jämförelsens
skull. Och kartan skall jag läsa in, vektorisera och förstora
som ett eget skikt över mina egna kartor. Ska försöka
bestämma
markfuktighetsgränserna nogrannare. Även mera beståndsstatistik
behövs. Alltså m2sk/ha. medlediameter mm.
93-07-23
Var nere och pratade med H på lantmäteriet om de preliminära
likviderna. I stort tycker jag att det mesta vekar bra. Har ingen lust
att rota och peta i detaljer. Angående snöbrotten verkar man
ha värderat EFTER skadorna. Är det riktigt så får
jag vara nöjd.
I regn och dimma stack jag ner med spade och låda och begick en
symbolisk omplantering av ett 20-tal tallplantor på avd
10. Grävde upp dem i diket längs vägen och satte
i luckor högre upp. Ska köra med röjsågens markberedare
i luckstråken för att se om inte plantuppslaget kan öka.
93-07-31
Tittade extra noga efter lavar på stammar och grenar längs Rädan. Skall kolla med experter
om det kan vara Ringlav och Trådbrosklav som jag hittat.
93-08-06
Gick med AS från Siljanssågen en runda på skiftet. Han
har hört av sig om ev. avverkning. Vi får se! Jag ska höra
av mig när avverkningsförbudet upphävts.
Uppe på toppen hittade vi dygnsfärsk björnbajs. Björnen
hade ätit mycket blåbär och hallon. En bit ner i backen,
avd 19, hade ett par stubbar krafsats sönder av samma björn
troligen.
Återigen Redigerade huggningsklaser:
K1 Kalmark
K2 Kalmark med återväxt
R1 Plantskog < 1,3 m
R2 Ungskog behöver försiktig och successiv röjning.
G1 Yngre gallringsskog
G2 Äldre gallringsskog
S1 Avverkningsmogen skog som inte bör avverkas under 10-årsperioden.
S2 Slutavverkningsmogen skog.
S3 Naturvård (av olika grad, från orört till försiktig
skötsel)
B Blädning (eller nåt åt det hållet)
E1 Tras- eller Restskog
N Naturkultur (?)
93-08-10
Gick med spade på västra sidan ån. Vilken bördighet!
Det går att sticka ner spaden till skaftet utan att möta sten.
På ett misstänkt ställe var humuslagret svart av kol och
kolbitar ( > 20 cm tjockt. Kolbotten?)
---(till början)
1994
94-02-01
Blev uppringd av AS. Kom överens om att träffas på skiftet
för att titta på lämpligt avverkningsobjekt.
Vi skrev kontrakt på avverkningsrätten för avd 8.
juli 94
Måste snitsla om de frötallar som skall sparas på avd 8 och en kolbotten + stora myrstackar som skall räddas från skördaren. Fotografera!
höst 94
Under hösten 94 avverkades enligt kontraktet med Siljanssågen.
jfr inmätningsbesked och bokföring.
---(till början)
1995
95-05-27
Hävdes avverkningsförbudet formellt vid ett möte i Moraparken. Några
dagar in i juni kom räkning från Lantmäteriet & räkning
på skuld i själva omarronderingen.
maj 95
Under sommaren och hösten 94 skulle hela omarronderingen & lantmäterikostnaden
betalas. Fick avbetalningsplan under hösten. Till omarronderingsskulden
fick jag ett förskott från Siljanssågen.
När vi var här under Kristi Flygare - helgen passade vi på
att kontrollera hygget på avd 8. Det såg fint ut. Rejält
tilltaget med frötall, en räddad dunge kring en kolbotten och
två myrstackar. Blev varse problemet med snösmältvatten
som samlas i en mindre sjö vid kolbotten södra avd 8. Måste
ha dit en grävare som fixar ett dike på västra sidan av
vägen. eller vad säger rågrannen H om att jag låter
vattnet rinna i diket längs vägen till Djupgrav?
juli 95
Inspekterade sydgränsen ner mot H:s hygge uppe på Kolberget.
Inget har blåst omkull än, men risk finns för ljuschock
för granarna i brynet.
Följde med på en exkursion till nyckelbiotoper i Våmhus
som Lars Ambrosiusson (SVS) inbjudit till. SVS inventerar landets nyckelbiotoper.
Rädådalen har klassats som sådan. Enligt Lars en av de
största och intressantaste i Moradistriktet. (vad var det jag sade!)
Planerar en ny drivning. Avd 8-norra, 11 och 15.
Erik och jag snitslade frötall och fläckvis nästan timmerställning
på avd 8 norra. Vi hittade en trolig kolbotten och rester av koja/eldstad,
samt ett flertal myrstackar.
Avd
15 delar jag mitt i. Norra delen avverkas nu, med några fröträd.
Den södra delen blir för luckig om vi tar bort överståndarna
nu. Allt får stå länge än. Tills vi eventuellt tar
allt, utom ÖF, om om 100 år eller...
Hyser starka planer på att i en snar framtid köpa en begagnad
Vimek. Hur få med sej resten av familjen i ett sådant beslut?
Det är dags att markbereda avd 8-södra (om det övehuvudtaget skall
göras). Skall försöka konstruera en harv till Vimek som
inte skadar mer än nödvändigt.
Skall vi plantera (gran eller björk) på avd 19 & 20? Och
hur göra med 3 & 6?
---(till början)
1996
Konstprojekt
Fram växer funderingar på att hantera både min skötsel av skogen och dokumentationen av densamma på denna webbplats, som ett självständigt konstprojekt. Med stark inriktning på naturvård och ekologi (i den mån jag vet och kan något om dessa storheter).
Vimek
Igår levererade Liljebergs en Vimek Minimaster. Svårt är
det att fatta. Det är en begagnad maskin men den är bra för
våra behov.
Våra våndor och diskussioner i denna fråga har varit
plågsamma. Åtminstone tills dess att köpet var uppgjort.
Sen har det bara varit konstigt, eftersom maskinen stått kvar hos
Liljebergs i Orsa hela vintern & våren.
Vi hackar och gräver i hjulspåren på basvägen uppför
Kolberget, för att anpassa till vimeks smalare hjulbas. Det går
oväntat lätt. Vi måste ordna med någon slags avrinning
ur dessa diken. Erik är med och hackar och gräver och kör.
Kul att han är intresserad.
96-07-22
Försöksharven är färdig. Den består av två
stockar vilandes på med framändan på timmervagnens baklem
och bakdelen släpandes i marken. Ett eller två kraftiga 40
cm spett i nederdelen skall riva upp ris och humus. Om konstruktionen
håller skall nu testas.
...
Första testen av harven gjord.
Spetten böjer sig. Inga järn håller för dessa påfrestningar.
Skall kolla med Liljeberg. Han hade visst låtit tillverka en markberedare
för Vimek.
96-07-26
Framförallt årets hyggen behöver rensas. Mycket skräp
står kvar. Lämpligt till gärdesgårdsvirke eller liknande.
Erik och jag har ordnat til basvägen så att Vimeken går
att köra tillförlitligt. Nu kan vi sätta igång med
nödvändiga gallringar.
Vi annonserade i Moratidningen efter timrat uthus. Tre svar - för
dyrt, långt bort eller för stort. Ett behändigt fjöse
på ca 4 x 4 m vill vi ha - ovanför ladan eller stallet.
96-07-29
Med vår nya arbetskamrat tar vi skiftet i besittning genom att staka
ut lämpliga basvägar och förbereda för kommande gallringar.
Nu när nästan fyra bestånd avverkats, känns det ändå
bra att se och gå igenom. Tack vare att vi lämnat rejält
med fröträd känns bestånden inte skövlade
eller förstörda. Dessutom skall det bli roligt att hjälpa
fram en tät plantskog under frötallarna. Men - oj vad det är
svårt att känna igen sig i skogen efter en sån här
åtgärd.
Erik och jag hyggesrensar på de avverkade ytorna. Vi tar tillvara
det mesta som har längd för slana, stolpe eller liknande. Det
är Eriks första bekantskap med röjsågen.
Virke av gran sågade vi hos PG i Bonäs- till traktorgarage.
Okantat och fint. Granarna kommer från remsan mellan avd 8 och 6.
Vi sågade 2,5 m längder och fyllde Vimekens lastvagn helt.
96-08.09
Hyggesrensningen i det närmaste klar. Men alltför mycket prima
gärdesgårdsvirke ligger kvar. Måste samla ihop. Kanske
till älgjakten?
Vi testkörde Lillens väg upp mot Kolberget från Fryksåsvägen.
Det var ett behändigt sätt att ta sig upp. (Hade naturligtvis
frågat honom innan)
---(till början)
1997
maj - gallring
E, I och jag ägnade en vecka åt gallring.
Nu ska vi äntligen testa oss själv och vår vimek-maskin.
Vi är ju ganska ovana vid skogsarbete och saknar inkörda arbetsrutiner.
Det gäller att få in handgreppen. Att se rätt i skogen
och ta bort rätt träd är ju också en konst. Eftersatta
gallringar har vi ju många. Avdelning16 (på vänster sida
om vägen uppför, ansluter till redan gallrade avd 14.
Jag har köpt Rotstop - sporer av pergamentsvamp som blandas
med vatten och penslas på stubbytorna direkt efter fällning.
Detta skall förhindra rotrötesvampen från att sprida sig.
Vi började nere hos Liljebergs i Orsa. Jag behövde skyddsstövlar,
skyddsbyxor och nya hängslen. Dessutom fanns ett paket Rotstop
att hämta på posten.
Eriks och mina ansträngningar med att göra skotardikena Vägen
uppför, körbara förra sommaren visade sig inte vara förgäves.
Men nog spolas mycket löst material nerför i vårfloden.
Jag fällde, kvistade och kapade. E körde Vimek och lastade och
I penslade Rotstop och släpade ihop riset i snygga högar. Det
ska vara fint i skogen.
Några av frötallarna på 10 tog vi med för att få lite valuta i traven. Vi
köpte skyddskläder och stövlar till oss båda.
På denna vecka körde vi två stickvägar. Och två
vindfällen. Ungefär 5 - 6 timmar per dag jobbade vi. Bild på delar av resultatet.
Sakta men säkert arbetade vi oss nedåt. Vädret var fint.
Svalt men med lite solglimtar. Några få myggor hade vaknat.
Vi fikade på hembakta bullar och obligatorisk päronsaft.
Jag har planerat att fotografera panoreringar för att lägga
in QTVR scener i min dokumentation över
skogsskiftet. Det är ett kul och intressant projekt. Skulle vilja
bygga ut det till en omfattande databas, bildspel, naturfaktabas etc.
Som olika delar av Skog som konst - konstprojektet.
juli
Testar jordbruksplogen för markberedning. Den kan användas.
Det är tidsödande att köra på detta vis. Men det
blir bra. Ett problem är att det fastnar för mycket ris i plogen.
Hämtade ett vindfälle från Kallbolsvägen (avd 2).
Konstaterade att onödigt många torrstammar står kvar.
Vi körde hem några till ved.
Massor av blåbär på hyggena längs vägen.
---(till början)
1998
Naturvård
Underbar är tingens ordning. När jag nu läser igenom mina
anteckningar från de gångna åren ser jag hur mina naturvårdsinriktade
funderingar legat några år före det som nu blivit upphöjt
till officiell skogsvårdspolitik. Jag tackar och köper den
systematiserade uppläggning som nu presenteras i SVS litteratur och
tidningar. Det är väl detta som är KONSTEN!
Fyra kategorier med olika inriktning eller nivå, på natur-
och biotophänsynen har införts. PG, PF, NS och NO - står
för Produktionsmål Generell naturhänsyn, Produktionsmål
- Förstärkt naturhänsyn, Naturvård - Skötsel
och Naturvård - Orört.
Jag har ju inte haft denna fyrdelade nivellering för ögonen
men väl olika nivåer av hänsyn och biotopskydd. PG, den
generella hänsynen i produktionsskog innebär för mig snarast
en kombination av PG och PF. Ska föra in dessa begrepp (vid sidan) i min planering.
Röjning avd 10
Ungskogen på avd 10 gick jag igenom med röjsåg. Mycket
försiktigt och sparsamt glesade jag ut och tog bort en del förväxande
grovkvistiga tallplantor. Avdelning 9 borde på sikt inkorporeras
i avd 10. Det är högst 20 år som skiljer dem åt.
Avd 17 och 16 (södra tarmarna)
Vi gick nerifrån vägen uppåt, strax innanför det
södra råt. Genom gallringen på södra avd 14, över
den gamlavägen och uppåt. Mina farhågor om ljuschock
för granarna i gallringen på avd 14 söder var obefogade.
Men hur är det med stam-sprickning och kådflöde? Det har
i alla fall inte förvärrats de senaste åren. Hur det ser
ut med rötan får vi se i framtiden...
Resonerade om farbarhet och kontrollerade gallringsbehovet. Vissa grupper
behöver en gallring inom fem år eller så. Där är
brant på sina ställen men med vinsch går det att ordna.
Bör dessa delar höra ihop med avd 16? De har snarlika förhållanden
och åldrar.
Markberedning avd 8 norra
Vi lånade Liljebergs hemkonstruerade markberednings-aggregat (avsedd
för Vimek eller järnhäst) och testade på avd 8. Det
var fysiskt, men tar man det lugnt och inriktar sig på fläckberedning
tycker jag nog att det fungerar. Vi körde runt i 2,5 timmar. Skulle
vara bra med två heldagar på avd 8 med denna markberedare.
Det är väl i sista laget nu. Fläckvis kommer det redan
plantuppslag.
Dokumentation QTVR
Sista dagen för sommaren gick E och jag runt hela östra delen
av skiftet - från Björntjärnsvägen uppåt till
500möh och ner längs södra delen. Vi tittade, resonerade
och jag fotograferade 6 noder för dokumentation: 1. avd 04, 2. avd
27nära 03 (västra) gammelgran, avd 26nära 500 möh,
avd 10/11 på gränsen mellan ungskogen 10 och nyavverkade 11,
avd 02 strax innanför skärningen 12,13 & 02.
Reflektioner
Avd 25 är väldigt luckig och gles i dagsläget. Dels har flera större granar blåst
omkull och dels har flera dött/torkat på rot. Funderar på
att ta upp en mer rejäl lucka därikring - den norra delen av
25. Det kommer nämligen rejält med småplantor under. Lika bra att satsa på riktig återväxt där
nu. Det som står är inte mycket att spara längre. Detta
borde göras snarast (inom 2 år).
---(till början)
1999
Förutom ett vindfälle bland frötallarna på avd 28
vidtog jag inga direkta skogsåtgärder under året. Däremot
förberedde vi för framtida genom att låta fixa till vägen
uppför Kolberget. Hade dit en liten grävare som gjorde om traktor(hjul)spåren
till en mer farbar
transportstig, eller vad det ska kallas.
---(till början)
2000
Årets åtgärd står jag inte för själv.
Det är grannen i norr som låter avverka granbestånd gränsande
till avd 11, 14 och 16. I början av augusti och utan att vidta åtgärder
mot rotrötespridning. Jag blev förbannad och satsar eget "Rotstop"
Kutar runt med hink och penslar på så många granstubbar
jag kan hitta i riset. Hoppas att det gör nytta. Återstår
också att se hur det blir med ljuschocken för våra granar
i kantzonen?
Plockar några frötallar
längs vägen på avd 10. Sågar plankor och brädor.
På "Solosågen" som var ny för året.
Vid en av turerna uppför Kolberget stötte jag på en kull
tjäderungar. Glädjande.
I september och oktober stannade jag några extra
veckor och återupptog gallringarna på avd 16. Det tog ca 4
timmar att köra, fälla, upparbeta , lasta och köra ner
igen och lasta av. Körde upp allt timmer till fryksås - för
sågning av plank och brädor. Mycket transport blir det. Dels
upp och ner för Kolberget, dels till o från Fryksås.
I oktober började jag gallra avd 5. På den veckan högg
jag igenom ca 1/2 ha. Blandat tall och gran. Nu återstår lika
mycket grandominerat i den södra delen.
---(till början)
2001
Produktion förstärkt hänsyn
Har nu bestämt mig för att genomföra ett storskaligt försök
med en annorlunda (tror att den är lite udda i alla fall) avverkningsmetod på avd 23, 24 och 25. Projekt bevara tjäderskogen,
eller är detta PF. Även denna inriktning ett objekt (ett utslag av)i den mer konstnärliga delen av skötseln av skogen.
Min tanke (som jag försökt beskriva den för AS från
SiljanSågen vid rundvandring 20 augusti), är att skapa en mosaik
av hyggen och lämnade zoner av den flerskiktade, olikåldriga
skog som framför allt präglar avd 24. De föryngrade / avverkade
ytorna skall ha lagom antal frötall kvar och min tanke är att
där komplettera med granplantering. Blandskog är målet.
Det är fin granmark i sluttningen. De orörda ytorna skall fläta samman området
i ett oregelbundet mönster av sammanhängande korridorer och
öar. En varierad mosaik av hyggen och orörd olikåldrig
skog, med ridåer och öar sparat. Målet är
att tjäder fortfarande skall trivas i området. Och hur skall man som liten
markägare då göra. Idealet vore att markägarna inom
ett skifteslag (Bonäs/Våmhus tex) gick samman och gjorde en
sammanhängande plan för sina ägor.
Vad jag förstått är Tjädern en bra mätare på
hur mångfald och naturvård fungerar i skogsbruket. Finns dom
kvar har man antagligen lyckats...?
Skall göra en detaljerad kartskiss över avdelningarna och försöka
rita in en idéskiss över hur jag tänkt. AS skulle sedan
göra en detaljplan som vi skulle kolla upp i oktober. Jag skall kolla
möjligheten att nyttja väg ner från Kolberget åt
öster, till Fryksåsvägen. Det skulle spara mycket transportsträcka
för skotaren.
oktobergallring
Erik och jag tar en extra vecka häruppe innan älgjakten. Vi gallrar framförallt avd 5. Här var jag 1990 med röjsåg och
lättade på trångvuxenheten något. Ca 1 hektar gran
med en del förvuxen tall insprängd. Trångt och i mycket
stort behov av gallring. Annars blir det bara självgallring, som
väl nästan börjat här och var. Men det blir fint efter
oss. Skall mäta grundyta i morgon, för skojs skull. Jag gallrar
med ögat och inte med relaskopet, vilket kanske är tvivelaktigt.
Vi penslar pergamentsvamp på stubbskären. Efter tre dagars
arbete har vi bara stött på tre klena stammar med röta
(pga stamskador - av otydligt ursprng). Allt annat har varit friskt och
jämnvuxet. Mellan 50 och 60 år, 15 - 17 meters höjd, diameter
ca15 cm i brösthöjd genomsnittligt.
Men hur mycket är en Trave?
---(till början)
2002
maj
Åkte mest upp för att såga brädor av lite kvarlämnat
spink sedan i höstas. Visste att det blåst hårt här
uppe i november, men inbillade mig konstigt nog att jag inte skulle vara
speciellt drabbad. Fel, fel fel!
Vindfällen
På avd 8 hade ca 20 frötallar blåst omkull och öster om Björntjärnsvägen (uppåt alltså)
hade säkert 40-50 tallar och granar strukit med. Framför allt
var det gran som stått nära min norra rågång som drabbats. Inte konstigt eftersom där avverkades av grannen i
augusti 2000. Då var jag mest rädd för rotröta och
ljuschock, men det blev vinterstorm som slog till.
Jag satte igång att kapa och köra fram för full hals och
fick med hjälp av HJ fram ca 100 stockar talltimmer. Vimeken fick
en hårdtest kan man säga. Såna stockar och dimensioner
i sådan mängd har den inte behövt slita med sedan jag
skaffade den.
Det blev problem med den nya vinschwiren som inte lindade upp sig ordentligt
på trumman. Detta krånglade och sinkade vår framkörning
en del. Men när vi väl fick klart för oss hur vinschen
skulle skötas för att undvika detta flöt det bra och stora
tunga stockar kunde lyftas på lasset direkt utan svett och stånk
i övermått.
Kontaktade Siljan om att få resterande träd omhändertagna och det blev positivt besked. Redan veckan efter skulle man upp med en
skotare och vi kom överens om detta, plus att jag bad dem ta några
av frötallarna uppe på kullen, avd 10.
juni
Nu gällde det att såga brädor,
reglar och plankor. Körde ner Solosågen till upplägget på Björntjärnsvägen. Att flytta ner sågen till
Timret är ju betydligt smartare än att kånka allt uppför
backarna till Fryksås. Dessutom slipper jag hanteringsproblemet
med allt spån på detta viset. Ner körde jag sågen
i ett stycke, skruvad vid ett par långa plankor. Tillbaks hade jag
delat den i två delar. Det kändes som ett tryggare sätt
att transportera. Motorsågen, en Stihl 066, skulle nu komma väl
till pass.
Det är klart att det inte gick lika snabbt med motorsågen,
men å andra sidan var ju detta rejält kraftigt timmer mestadels.
Inte så underligt att sågen fick arbeta en aning.
Vi startade sågningen på söndag morgon och höll
på tillomed lördag förmiddag, alltså ca sex och
en halv dag. På den tiden fick jag sågat ca 80 stockar. Dessutom snickrade
vi ett torkupplägg med presenningstak på plats.
augusti
Åkte ner till skiftet med avsikt att se hur
det blev efter vindfällena som jag inte tog hand om själv. Gick
först till avd 11 och 12 strax ovanför Björntjärnsvägen.
Det har blivit tråkiga luckor
och sår i beståndet på avd 12. Plus att den blöta
marken inte gillat maskinerna som kört. Tråkiga hjulspår
med stora vattensamlingar. Men vindfällena är borta och det
var ju meningen.
Tog en sväng in på avd 14. Där håller på att
bli riktigt fint nu (är det 10-12 år sedan gallringen?) Mossan
har växt till sig och lite örter kommer. Alla röjstammar
som från början låg överallt, håller på
att växa in i mossa och ris. Inte ser granarna ut att ha drabbats
av ljuschock heller.
Rågränsen längs avd 11, 14 och 16 mot grannen i norr behöver
markeras med stolpar nu. Dom stammar som stod mitt i gränsen med
rödmarkering, är borta.
Frötallarna som stod mitt i ungskogen på avd 10 passade jag på att be
Siljan ta när de ändå hade en maskin där. Det såg
fint ut. Några få står kvar in i evigheten. Maskinföraren
hade verkligen lyckats köra snyggt utan nästan några
skador på ungskogen.
På nedsidan vägen, mot ån, där jag och Erik gallrat
avd 5 hade en del stammar knäckts av snö eller blåst omkull
i stormen. Jag vet inte vilket. Nog var jag medveten om risken när
vi gallrade, men jag tycker ändå att vi var försiktiga.
Dessutom har jag ju tagit det i två omgångar med nästan
10 år emellan. Nåja, så illa var det nu inte. Ett tiotal
ganska klena stammar hade givit upp. Ska sticka ner och köra fram
dom någon dag nu när jag är här.
När jag höll på med utkörningen av frötallarna
i maj, juni, märkte jag att ett av däcken på Vimekens
timmervagn var illa slitet och inte gick att pumpa tillräckligt hårt
eftersom slangen då trängde fram i bubblor. Detta medförde
att Robson-driften inte fungerade tillfredsställande. Rullarna slirade
på däcket bara. Åkte ner till Orsa och bytte däck
på hjulet. Fixade en provisorisk lagning av choken (som jag klantat
mig med) dessutom.
Oktober
Några dar före älgjakten går
jag runt avd 23, 24 och 25 med AS från Siljan och maskinförarna som skall avverka
där uppe. Försöker förklara mina intentioner och ge något slags instruktioner, men jag förstår att
det inte är lätt att få mina idéer konkret omsatta
i huvudet på andra. Trots kartskisser och rundvandring. (se 2001)
Jag citerar mina egna formuleringar: "en annorlunda (tror att
den är lite udda i alla fall) avverkningsmetod på avd 23, 24
och 25. Projekt bevara tjäderskogen, eller är
detta PF."
Under pågående älgjakt - och snöoväder - påbörjas
avverkningen. Tyvärr hinner älgjaktsveckan ta slut och jag åka
hem innan allt är klart. Ska bli spännande att se hur detta
föll ut i praktiken. Måste man göra allt själv för
att få det som man vill?
---(till början)
2003
Februari
Nu har jag fått redovisningen av avverkningsuppdraget från
Siljan. Några pinnar blev det enligt papperen. Står det något
kvar, som jag ville från början? Brinner av iver att komma
upp och slutbesiktiga.
Maj
Så var det dags. Körde upp "lillens" väg och
ställde bilen nästan intill råt. Gick längs södra
gränsen i traktorspåren och tittade uppåt branterna.
Jag anade ju redan när jag gick runt i oktober och när jag var
här i början av avverkningsarbetet att mina planer var väl
småskaliga och kanske skrivbordsaktiga om man säger. Visst
är det annorlunda att sitta i en skördare och få nån
helhet och systematik i vad man gör. Så småskaligt
och mosaikaktigt blev nu inte detta - riktigt.
Jag tycker ändå att det ser
bra ut. Rejäla stråk och öar är lämnade,
vilket gör att man nog kan tala om två avskilda hyggesytor,
där fröträd, dungar och en del underväxt står
kvar. I granskogen på avd 25 har det plockhuggits så att resultatet
blivit en skärm. Det kommer att vräka på med självsådda
granplantor där under. Det syns ju redan där det var luckor
tidigare. Där är tjockt! I gränsen mellan granskärmen
(avd 25) och hygget på avd 24 står en ridå
(reliktbestånd, refugi?) av tät, fullskiktad och orörd skog - en
yta man inte ens var och plockade i när man tog snöbrotten efter
vintern 89.
En viss justering av beståndsgränser mellan avd 24, 25 och 26 kanske är på sin plats att göra.
Gränslinjerna mellan dessa var mer resultat av gamla ägoförhållanden
och inte så mycket hur skog och (i detta fallet) terrängen
ser ut. Nordgränsen för denna drivning föll sig naturligt att lägga längs
den "hylla", platå, som följer höjdkurvorna
i en böj åt nordväst.
Sammantaget, nu när jag vandrat runt och fotograferat
och begrundat, kan jag nog ändå säga att jag är nöjd
med hur det blev. Nu är det bara resten kvar. Den nya skogen som
skall upp. Jag börjar...
Planer för återväxten
Jag tänker mig självsådd tall
och planterad gran - i huvudsak. På platån bör jag
nog plantera tall. En fråga gäller markberedning. Hur, på vilket
sätt,
vill jag utföra den? Lutar mest åt lätt fläckmarkberedning
idag. Att harva i den här branten skulle bara bilda eroderande
diken där allt spolas bort i i regn eller snösmältning.
Hyggesbränning
är nog inte att tänka på av samma branta anledning. "Ujj,
vad det tog sig uppåt backarna...", är en kommentar
jag inte skulle vilja höra.
Juli-Augusti
Hämtade virket från vändplan på Björntjärnsvägen.
Upptäckte ännu en stor frötall som blåst omkull i
vinter/vår (grön krona). Tyckte den var för stor och fin
för att få ligga kvar. Hämtade och sågade upp den.
Tycker att det kommer en hel del småplantor på
avd 8 där det markbereddes. Det ser lovande ut. Massor av hallonsnår
är där också.
---(till början)
2004
maj
Erik och jag åkte upp en vecka. Dels för att ha "semester" (märklig
företeelse), dels för att göra några inspektionsrundor
på skiftet. Semestern
kunde vi glömma direkt! En decemberstorm
hade petat omkull flera frötallar på avd 8 och en tredjedel
av vad som återstod
av avd
12 (hög fin ståndskog på fuktig
mark - se även video).
Elände!
Frötallar
Nåväl, vi satte igång med frötallarna på västsidan
Björntjärnsvägen (avd 8). Flera av dom vär ena riktiga
resar (video)
med en brösthöjdsdiameter mellan 40 och 50 cm.
Inte roligt att hantera med Vimekens wire-vinsch och handkraft. Tungt.
Men fyra av de fem tog vi hand om (video), körde upp till Fryksås,
sågade
till plank och brädor, ströade
i stack och lade plåttak på. Phu!
Jag ringde AS på Siljan om den värsta bröten på avd
12. Där låg en härva övergrova granar
och tallar. Jo, vi bestämde
träff
och gick runt ett varv i ödeläggelsen.
Själv hade jag tänkt att det nog inte skulle vara stor ide
att bara ta den stormfällda skogen.
Vad som återstod skulle
säkerligen falla i nästa
vindpust. Alltså bestämde vi oss för att avverka resten
av avd 12 också, med undantag för några pampiga frötallar
med rejäla kronor. Återstår
att se om dom klarar sig. (video)
Snabba skadeinsekter
Insekter hade redan tagit sig in i
barken på flera
av de liggande träden, vilket gjorde att det brådskade. Men
enligt A skulle det ordna sig. Dom hade en skördare i närheten.
Mer grov död ved
Erik och jag hittade också enstaka vindfällen
högst
upp på Kolbergstoppen.
Samt på nya hygget på avd 23.
Där såg för övrigt fint ut. Inte heller den glesa granskärmen på avd
25 hade drabbats. Varken av vind eller ljus, vad det verkade. Plantor kommer
! Om jag inte hinner ta dessa udda vindfällen i juni får
dom ingå i
kategorin "gammal,
grov, död ved" - dvs åtgärder för den biologiska
mångfalden (just "lågor" och död ved tycker
jag annars att jag sparat rejält -
på flera ställen).
För övrigt trasas gränszonen mot
norr vid avd 11 och 14 sönder mer och mer. Grannens stora hygge öppnade
för vinterstormarna
för full hals. Jag trodde i min naivitet att det handlade om rotröta
och ljuschock. Inte då! Det gäller att stå kvar i upprätt
hållning. Nu
återstår bara att plantera den 30 m breda kantzonen ... Är
det månne
här jag skall klämma in ett bestånd lärk? (varför
känns det ibland som om jag utkämpar en märklig strid - mot insekter,
ljuschocker, grannars hyggen och andra intima åtgärder, mot
stormar, ekonomi och transportsträckor, mot väderkvarnar och följeslagare...)
Skogstrollet
På avd 17 hittade vi en märklig "hög",
med grävd öppning.
Mynningen var klädd av svamp och hela högen inpackad i långt
vitt gräs.
Det såg banne mig ut som ett öga med hår. Undrar vem
som bor där? Ett gryt, eller skogstrollets ena öga?
Certifiering?
Under flera år har jag nu funderat på att certifiera (Forest
Stewardship Council | WWF | FSC_Sverige | Skogssällskapet | Grönt_Paraply) mitt skogsbruk. Att jag skulle uppfylla kraven tvekar
jag inte på.
Vad gör att jag dröjt? Nu måste jag ta itu med det! Ett
beslut.
Jag kontaktade några av de uppräknade organisationerna via epost. Inte ett pip till svar från någon av dom. Har man inte vett att svara på epost ska man inte "ha någon adress" . Skämmigt! Där försvann mitt intresse för den certifieringen.
Uppdateringar
Kartor, beståndsdata och övrig information i min plan behöver
uppdateras. Jag sitter och svettas över kartorna i Flash-format.
Några är
nu helt omgjorda. Ny virtuell rundvandring dokumenterad
och klar, mellan stormskadade avd 12 och 16 (med mellanlandning i avd14).
Juli - augusti
Med röjsågen lagad tog jag mig an avd 10 som nu får en andra omgång. Jag
märker min tvekan och osäkerhet inledningsvis inför valen som måste göras
i tätningarna. Vem ska få stå kvar och vilka måste bort. Grova fula kvistiga
är inte problemet. Nej, svårigheterna kom när valen är mer subtila. Hur
ser den framtida kvalitetsstammen ut? Men det är tillfredsställande och
roligt att göra detta ingrepp, som får effekt långt efter mig...
Vi var nere i skogen igår igen. Jag gick med
röjsågen
och Ingrid plockade hallon. Svettigt värre med röjsåg
i hettan. Men tillfredsställande att äntligen få utfört
den här röjningen. En del grovgreniga vargar borde ha tagits
bort för tio år sen. Ingen pardon med de flesta av dem nu
i alla fall. Problemet är när en sån varg står
relativt ensam och inga alternativstammar finns att satsa på. Då får
den stå kvar. Hellre en varg än inget träd. På sina
ställen är det lite glest men inget allvarligt ändå.
Där kommer att bli tillräckligt med stammar i det
långa loppet. Faktiskt kunde man stamkvista några enstaka
nu när röjningen är utförd. eller relativt snart
i alla fall. Ta dom med rak jämn
stamtillväxt och klena kvistar/grenar. Det är en märklig
känsla att gå och bestämma vilka träd som ska få chans
att växa i 100 år till och vilka som inte ska vara med längre.
Det inger mig en blandad känsla av hänsynsfullhet, ödmjukhet
och makt...Om man kan skriva så?
Grundytan
Det blir en avsevärd reducering av grundyta
och volymen växande
skog av ett ingrepp av denna typ. Även om de flesta stammar är
klena (några vargar är ju grova), sker säkert en halvering
av den växande massan, om inte ännu mer. Borde ta med relaskopet
och mäta grundyta före och efter, för skojs skull.
Inte hittar jag mycket älgbetat heller. Lite här och var bara.
Och någon enstaka hög av älgbajs.
Utmärkelse
Jag fick ett brev från skogsvårdsstyrelsen i juni
där man meddelade att jag utsetts till mottagare av förtjänstmedalj i
silver, "... såsom erkänsla för värdefulla
insatser och framgångsrik verksamhet i vården och brukandet
av skog och skogsmark i Sverige ...". Detta har sedan dess haft
starka drag av overklighet över sig när jag tänkt på det.
Allteftersom har det dock sjunkit in och börjar bli mer verkligt
och påtagligt. Nu dyker andra tankar upp av typen: "Men
herregud, vad har JAG gjort för att få detta?", "Borde
jag inte ha röjt mer nere vid Björntjärnsvägen?", "Är
verkligen plantuppslaget tillräckligt på avd 25?". Och
förstås stolthet och glädje över att uppmärksammas
på detta vis. Ett huvudbry som Ingrid hjälpte mig över
var om jag skulle ta med denna utmärkelse i skogsdagboken. Min egen
första tanke var att inte omnämna det, men efter en stunds
vridande och vändande med Ingrid som samvete, bestämde jag
mig för
att det faktiskt hör till mitt skogsbrukande lika mycket som många
andra händelser som omtalas i dagboken. Det är väl en
rädsla
för att "förhäva" sig, att andra ska tro att
man försöker VA´ nåt´, som gör att publiceringstvekan
infinner sig. Nu står det här - svart på vitt.
Omarronderingen
Det är lite för lätt för mig att
påstå att
omarronderingen gav mig kickar in i ett större intresse och en större
aktivitet i skogen. Den bidrog genom att den resulterade i ett större
sammanhängande skifte som var enklare att greppa. Men visst hade
mitt skogsbruksintresse startat innan dess. Åtminstone till den
grad att jag avverkat något bestånd på ett skifte nära
Fryksås och plockat ut timmer för sågning i Säs,
som jag fortfarande har några plankor kvar av (sedan 1980).
Det omarronderingen möjliggjorde, tack vare dels avverkningsstoppet
under flera år och dels det samlade skiftet, var min teoretiska
läroperiod.
Jag började karterandet och insamlandet av data, indelade i bestånd
och läste på, både boniteringssystem som jag försökte
tillämpa och flora-faunavård, skogsekologi, skogsbrukarens
grundbok mm. Under några år läste jag allt jag kom över
om skog och skogsbruk, skogsvård och naturvård. Jag ritade
kartor, byggde en databas om bestånden, sprang i skogen med spade
och kollade jordmån och markprofiler, försökte förstå hur
man ska veta var berget är där nere i marken och lärde
mig mäta trädhöjd, grundyta och skogskubik per hektar.
Det blev bara roligare och intressantare naturligtvis. (Mycket av den
processen kan man följa här i dagboken)
Relaskop
i röjningsskog
Jag tog med relaskopet
till röjningsskogen igår. Mätte
grundyta före och efter röjningsingreppet. Utan att ha varit
tillräckligt noggrann och mätt på väldigt många
punkter törs jag ändå påstå att man halverar
kubikmassan genom ett röjningsingrepp. Minst. Det sker alltså en
rätt kraftig sänkning av kubiktillväxten de första åren
innan de stående träden kommit igång och kan utnyttja
ljus och näring fullt ut. Tills nästa sänka vid första
gallring. osv.
Röja Älgarnas trädgård
Även
avd 22 är ett bestånd i röjningsålder. Tog mig dit för att i stort sett
konstatera att beståndet
jag tänkt
röja
var mer eller mindre röjt redan. Inte underligt att jag kallat området älgarnas
trädgård tidigare. Många tallplantor var hårt
betade och röjningen redan utförd. Här och där stod
visserligen grupper relativt orört och i några fall stod en
eller två 2,5 meters tallar omgivna av en klunga enmeters smågranar.
Och en av tallarna var knäckt och betad. Svåra val. Ska man
lämna den kvarvarande tallen och röja bort tio smågranar
och den betade intill? Tar inte älgarna även den kvarlämnade
också? Eller ska man ta bort båda tallarna och satsa på ett
par av smågranarna istället. På så tydlig tallmark.
Dessutom präglades delar av beståndet av några
storvuxna granar som helt dominerade sin omgivning. Borde jag inte ta
bort dom och se till att det kommer plantor där istället? Svårt
att veta även där vad som är bäst.
Jordfräs som markberedare
Läste
i Idébok för skogsbrukare om en alternativ
markberedningsmaskin. En jordfräs helt enkelt med utbytta hackrotorer
till några av specialstål. Detta förslag låter
oerhört intressant. Min enda tvekan är all stor sten som ligger
under humustäcket på de flesta håll på skiftet.
Dom rår inte en jordfräs på, men å andra sidan är
det inte stor ide att riva runt bland dom med ett stort markberedningsaggregat
heller. Vi skall till Mora idag. Då skall jag banne mig titta på jordfräsar.
Det som återstår av akut röjningsbehov är längs
Björntjärnsvägen västerut, längs vägen bara. På andra
sidan vägen mot det blöta och täta
ska jag låta stå. Med tanke på det antal frodvuxna
vargar jag tagit bort, borde jag också ta motorsågen och
såga upp dessa i mindre bitar, så dom hinner torka till insekternas
svärmning nästa gång (till våren?). Skall kolla
avd 2 också. Kanske bör jag friställa plantor där
redan nu. Från vägen ser återväxten bra ut i alla
fall (jag har cyklat förbi - därför ingen detaljerad rapport).
Röjningsbetinget 2004
För tillfället är jag klar med röjningsarbeten på skiftet.
Inom de närmaste 5 - 10 åren kommer det dock att bli högaktuellt
med röjning på avd 8 och 11. Skall testa iden med jordfräs
på ytor
där inget hänt och där inte markberedaren kommit åt.
I värsta fall kommer jag att hjälpplantera fläckvis. Men
jordfräsen behövs där nu om plantorna skall hinna med
i loppet! Plantering på avd 23 och 24 är det som står
näst
i tur. Och markberedningen där.
Skapa grov död ved.
Det slog mig häromdan när vi gick nere runt svinvallen att
där borde jag skapa mer död ved – både liggande
och stående. Dels genom att köra dit mer grova stamdelar och
lägga ut och dels genom att kapa dom skadade björkar och sälgar
som står där, ett par meter över mark och låta
resterna ligga kvar. Just svinvallen är ju en idealisk plats att
satsa på ur naturvårdssynpunkt. Fuktigt och med mycket lövträd.
Den nedre delen innehåller rikliga mängder av rönn, björk
och domineras av de fyra jättetallarna (evighetsträd). Ungtall
och lite gran dyker också upp. Satsa på några rejäla
rönnar och resten björk och tall där. Ta bort nästan
all gran som kommer vart år under björkarna. Spara bara någon
enstaka som fågelskydd. Fågelholkar! Även nere i Rädådalen
skulle jag kunna bidra till att öka
mängden död ved. Fäll utan vidare åtgärder lämpliga
grova träd och låt ligga.
Förtjänstmedaljen / september
2004 /
Återkommen efter två dagar i Skellefteå. Jag var
på Skogsvårdsstyrelsernas Årskonferens
och där ingick utdelning av förtjänstmedaljer. Som väl
var var vi 20 personer som fick silvermedalj samtidigt (och en guld). Det var
en högtidlig
och lätt
overklig upplevelse. Overklig därför att det hela tangerade sådant
som jag knappast tänkt skulle kunna hända. Nu har det hänt och
får väl anses höra till det verkliga
och tänkbara. Skogsstyrelsens generaldirektör
hängde på oss medaljerna och landshövdingen i Västerbotten
gav oss själva intyget / diplomet. Fotografering, drinkar och en utsökt
buffé med
gott vin uppfyllde återstoden av kvällen. Med trevligt sällskap.
Något tacktal höll jag aldrig. Men tackar gör jag här och
nu!:
- Först och främst min mormor StusMaria som alltid
betonade skogens värde och betydelse och som med förmaningar skrev över
den på mig i omarronderingens tidiga skede.
- Dessutom familjen Lundaahl med Robert i
spetsen, som på 70-talet gav mig inblickar i skogliga resonemang
och skogligt kunnande. Som visade mig att man kan läsa skogen
för att förstå sammanhangen och bedöma läget.
Och att aldrig glömma tidsperspektivet.
- Sist men inte minst: Skogsstyrelsens litteraturutgivning om skog
och skogsskötsel, flora och faunavård, ekologi mm. Ta bara titeln
: ”Den spännande sumpskogen”. Vilken rysare! Borde filmatiseras.
En eloge till en sådan folkbildargärning.
---(till början)
2005
Inspektion
Majrundan är nuförtiden en nervpirrande vandring. Hur har höst-
och vinterstormar drabbat? Med sydsveriges Gudrun i bakhuvudet gick jag
en första runda den 9 maj. Ännu har jag inte varit runt överallt men så
här långt får jag väl vara nöjd. Ett par frötallar och några granar var
vad jag hittade. Ska gå runt resten idag. Eftersom jag umgås med timringsplaner
kanske jag ska förbereda dessa stockar för det. Kapa i längder, barka,
lägga upp med en plåt över?
Planering för plantering
Nu drar det ihop sig för plantering. Jag har beställt 1000
plantor till i år som jag skall hjälpplantera med på avd
8 och den vindfällda avd 12. Tänkte använda detta för
att lära mig plantera dessutom.
Omskolning av ärtor, sallad och andra förkultiverade grönsaker
har jag ju ägnat mig åt. Men det är ju i liten skala.
Här handlar det väl
om en kombination av arbetsteknik (effektivitet) och planteringsnoggrannhet.
Att ägna var planta 5 minuter totalt eller extra är för
min del helt acceptabelt. Många av plantorna skall ju växa
där i mer än 100 år.
Vad är då 5 minuter?
Återväxten
under frötallarna på avd 8 är skiftande. På södra delen med
ljung och blåbarsris är det fläckvis mycket glest - därför hjälpplanterar
jag där. Norra delen ser mycket bra ut nu. Många små tallplantor sticker
upp. Fläckvis kommer också en hel del gran där. Ny fin blandskog alltså.
Det börjar snart bli dags att bestämma sig för vilka fröträd som ska
stå kvar, vilka jag vill ha själv och att sälja resterande. Dessutom
står ju tio silverfuror i vardande där också. Ska jag göra några till?
Juni - plantering
Det finns en del att säga om arbetsteknik (video) vid plantering,
eller handlar det om plantvården? I vilket fall pysslade jag med var planta.
Den skall ju stå några år.
Alla knäböjningar för att handpålägga kring var planta,
tog hårt på lårmusklerna. Någon ackordsförtjänst är
det inte att tänka på. Men plantvård! Jag fick väl ner
50 - 100 plantor i timmen. Slutsats: Det är oerhört stimulerande och
roligt att plantera. Snacka om "skogsvård".
Satte också 500 granplantor direkt i grönriset på den förrödda avd 12.
Marken är blöt och sönderkörd av skotare sedan förra årets räddningsaktion.
Ska bli intressant att se hur dessa plantor klarar sig. Några frötallar
står kvar fortfarande.
Siljansfors försökspark
Var i Siljansfors försökspark häromdagen. Christer Karlsson
som är
försökschef/parkchef tog oss med på exkursioner både
förmiddag och eftermiddag. Mycket intressant. Om blädning,
skärmföryngring av gran på frostmark, lärkträd
som alternativ till gran, gallring kontra inte gallring och mycket annat
spännande. Bland annat tror jag nog att han fick mig att ändra
inriktning för
planteringarna på Kolberget nästa år. Skall nog öka
lärkandelen betydligt. Ska tänka igenom detta noga. Om lärken är
lik granen i mark- och näringsbehov passar ju den västra delen
av avdelningen bäst.
Satellitövervakning
Skämmigt är att jag fick brev från Skogsvårdsstyrelsen
med en sateliltbild där
dom "upptäckt" min avverkning på Kolberget.
En oanmäld avverkning!
Usch så pinsamt. Jag var helt säker på att Siljan ombesörjde
avverkningsanmälningar
vid sina köp. Åtminstone var det vad AS hävdade och tidigare
också gjorde.
Måste kolla detta. I vilket fall bestämde vi (LE från
Orsakontoret) träff
och gick runt på hygget
och planerade för markberedning nu i sommar / höst. Vilket
ju stämmer
bra med mina planer. Ett problem är det att det
inte går
att få till en fläckmarkberedare. Jag vill ju inte ha djupa
vattenförande
diken i branten. Nu resonerade vi om möjligheten att köra harven "intermittent"
alltså lyfta den återkommande efter säg 3 meter, för
att på så vis undvika
sammanhängande fåror. Vi snitslade och undantog vissa sparade
dungar med ung- och plantskog. Och så detta bekymmer med fröträd.
Hur går
det med deras rötter? Kommer
träden att stå kvar i nästa storm?
Körde hyggesrensningen på avd
24 några dar senare. Det blir en ridå av plant- och ungskog
av gran som sparas i en remsa i nord-sydlig riktningoch några mindre öar på hygget.
Sibirisk lärk
Jag har beställt 3000 lärk och 4000 gran till nästa
vår. Fröträden
borde egentligen bort på den yta som jag tänker plantera med
lärk.
Jag får grunna på detta! Det kan nog fungera med lärkplantering
i dom delar där det knappt står några fröträd.
Då löser det sig ju på enklaste
vis och lärkbestånden blir naturligt insprängda på två eller
tre ytor.
Rädådalen
Tog en runda i Rädådalen och passade då på att fotografera några platser för en närbildsvandring längs ån.
---(till början)
2006
Majvinter
Ägnade större delen av första majveckan åt att pulsa runt i snö. På sina håll ligger snön halvmetertjockt. Kallt och uschligt. Men det smälte undan bra under veckan. Inspekterade markberedningen på Kolberget. Fläckvis kan man verkligen ifrågasätta nyttan med att riva upp stenrösen på detta vis. Inte skapades några planteringsfläckar på det här viset! Man kan ju undra hur granarna kunnat växa så frodigt i denna mark? Långa stråk i markberedningsfårorna är ju bara sten, sten och sten. Ingen mineraljord så långt spade och hacka når. Bara ett tunt humustäcke med ris eller gräs över. Hur ska vi bära oss åt med plantering här? Ta med sig mineraljord i hinkar :-) På största ytorna har dock markberedningen givit bra resultat. Nu återstår att se om tallarna fattar galoppen och kottar av sig rejält. Risken är väl att det på denna höjd över havet kan gå längre tid mellan goda kottår. Men nu är det tredje året efter avverkning och i teorin borde nu tallarna ha bildat mycket kottar...
Planteringsvecka i slutet av maj
Stora samlingen av arbetsvilliga familjemedlemmar och vänner. God mat, trevligt sällskap och "stärkande" arbete i skogen. Bättre kan det knappt bli!
Under frötallarna planterade vi gran. Där inga fröträd fanns, eller där dom stod glest, satte vi lärk. Det blev grovt sett tre ytor med lärk och tre ytor med gran. I den sparade ytan med plantuppslag från det gamla beståndet, gick vi med hackor och beredde riktigt fina planteringsfläckar för några extra rader gran. Bättre än stenrösena intill - men svettigare.
Mina beräkningar av åtgången på plantor visade sig inte stämma. Vi fick 1000 granplantor över och lärken fick vi sätta tätare än tänkt. Jag måste ha räknat fel på arealen. Mina beräkningar sa att det var 3,5 Ha som skulle planteras och då borde 7000 plantor vara lagom om man sätter rimligt tätt. Av detta oplanerade plantöverskott planterade vi även det stormskadade stråket längs nordgränsen på avd 11, 14 och 15. Vilket ju var bra.
Sibirisk lärk - en inspirerande bild
Vi tittade in på Siljansfors försökspark söder om Mora för att beskåda några av deras försöksytor med lärkplanteringar. En 80-årigt bestånd gav lätt gåshud. Vackert!
Prioritet
Det som står högst på dagordningen nu är gallring. Avdelningarna 5, 9 och 17 står främst på tur. Men även att försiktigt röja i de första täta plantuppslagen under granskärmen på avd 25. Samt röja stråket på västra sidan av Björntjärnsvägen. Dessutom behöver jag uppdatera beståndsdata och kartor. Inte minst här på webbplatsen.
Överlevnadskontroll i juli
Elin och jag kunde inte snabbt nog komma ner till skogen efter vår ankomst i mitten av juli. Hade torkan tagit våra plantor? Hade insekterna smaskat i sig allt? Hade inlandsisen malt allt till stoft?
Nejdå! Det såg fint ut. Vi gick ett varv lite i sicksack och hittade inte mer än några få döda plantor. Mest lärk. Grovt uppskattat har minst 95% klarat sig hittills verkar det som. Bara det kommer regn snart. Maken till torra och heta juni - juli minns jag inte. I allmänhet såg alla plantor pigga och frodiga ut. Vi blev överraskade av hur mycket lärken vuxit. Det var ju bara torra små pinnar i maj, utan grönt. Även granplantorna såg fina ut.
(till början)
2007
Maj
Hämtade gärsgårdsvirke. Ingrid, Elin och Axel hjälpte till. Körde den gamla "anlagda vägen" som går på skrå nedför Kolbergsbranten (avd 14 och 16).
Plantöverlevnaden
Inspekterade förra årets lärk- och granplantor. Dom hade precis börjat årets tillväxt. Lärken hade spröda ljust gröna små skott och de flesta plantor verkar ha klarat sig så långt. Trots förra sommarens torka. Men det är väl för tidigt att pusta ut, antar jag. Förutom vädrets makter verkar det finnas någon/något som smakar på lärkplantornas toppskott. Vi hittade flera som saknade huvudstam! Kan haren eller rådjur gilla lärk?
Juni
Gick en fundersam runda från Björntjärnsvägen och en slinga uppöver Kolberget, genom bestånden. (se "prioritet" från förra året ovan). Nu kommer jag inom kort att ha rejält med röjning att ta itu med. Avdelningarna 2, 8, 10, 11, och 25 är i faser då det snart börjar bli dags att plantröja. Samt att ta bort frötallarna. Avd 10 är ju både plantröjt och ungskogsröjt, men jag är ju så förbenat försiktig att det kommer att behövas ytterligare en röjning där innan det kan stå till gallringsläge inträder. Om tre till fem år ungefär, skulle jag tro. Det är det där med gallringen...Att gå med röjsågen några hektar är ingen större match. Det är gjort på någon vecka. Men en noggrann gallring i tre-fyra hektar tar sin tid och kraft i anspråk. Avdelningarna 5, 17 och 18 behöver gallras. NU! Borde begära tjänstledigt någon höst efter älgjakten för att göra det. Straxt!
Nya uppskattningar av bestånden
I sommar tänker jag börja en revidering av siffrorna över de viktigaste / flesta beståndens tillstånd. Har skaffat en proffsigare höjdmätare och ska introducera Elin och Erik i detta med grundyta, övre höjd och höjdmätning på flera provytor. Hela min databas behöver uppdateras. Jag undrar om det går att lägga in årliga tillväxtberäkningar i min FileMaker databas baserat på ståndortsindex och bonitet? För varje nytt år borde tillväxten kunna adderas baserat på m3sk/ha och år. Och egentligen skulle jag vilja koppla FileMaker databasen direkt till dessa webbsidor och slippa göra överföringar av data, vilket ju är fullt möjligt med hjälp av program som Lasso eller liknande. Vi får se vad som hinns med.
Juli
Som sagt. Uppdateringar! Erik och jag tog en första sväng till några berstånd med frågetecken. Avdelningarna 9, 14, 16, 18, 21, 27 och 29 fick påhälsning av oss vid ett par tillfällen. Nya siffror för grundyta, trädhöjd och därmed virkesförrådet kan presenteras. (se respektive avdelnings sida) Uppe i det täta beståndet (27) hittade Erik ytterligare två lärkträd som konkurrerat med de omgivande ogallrade granarna i ca 80 år nu. Ingen tvekan om att dom hävdar sig bra trots trängseln. Raka, höga, kvistfria och längre än allt runt omkring. Vi tittade även till skiftets gammel-gammelträd. De mer än trehundraåriga granarna på avd 28. Där har inte hänt mycket på de ynka år som gått sedan jag senast var där. I deras perspektiv en liten blinkning.
Augusti
Jag fortsätter själv (sedan resten av familjen återvänt till hemmabasen) insamlandet av aktuella uppgifter. Vill hinna gå igenom det mesta i sommar och uppdatera mina register och webbsidorna. Och också fundera vidare på ofattade beslut.
På avdelning 8 kommer plantorna fint på 95 % av ytan nu (några fläckar med tätt ris verkar fortfarande lite glesa). Alltså måste jag fatta beslut om vilka frötallar som skall sparas och vilka som skall säljas. Roade mig med att kolla virkesförrådet för dessa gamla jättar och fick fram att det ligger runt 450 m3sk (skogskubikmeter) för hela avdelningen - 3,5 hektar. Jag inbillar mig att det är OK för en fröträdställning. Som vanligt vill jag helst att allt skall stå kvar, men nu kommer ju plantorna och dom behöver ljuset och näringen. Ättestupan för gammelföräldrarna. Det är ju resar med en aktningsvärd ålder och skönhet som står där. Dom är ju över 200 år! Jag har ju mina silverfuror att ta vara på, men ett par av dessa furor tänker jag lägga beslag på själv till eget virke. Nej, vad jag borde göra är att annonsera ut detta specialsortiment till medlemmar eller intresserade kring Sveriges Byggnadsvårdsförening. Där borde finnas intresserade som har behov av gammalt kvalitetstimmer. (jag måste bygga mitt såghus och ett riktigt virkestorkförråd i Fryksås! Då kan jag vänta på rätt köpare.)
Avdelning 6 vållar mig annat bryderi. Redan när jag gick igenom med LA 1991 väckte han tanken på att ta ner allt och starta om - detta för att få ett modernt bestånd med allt i samma ålder. Ur rationell synvinkel är ju det det enda rätta. Jag har ju så svårt att vara rationell enbart. Alternativet är väl att låta det stå. Men det känns inte rätt det heller. Några dominerande gamla tallar och älgbetning har gjort att det är fullständigt splittrat i ålder och kvalitet. Om man hade kunnat få ut stortallarna utan att förstöra den yngre skogen hade det varit det naturliga tycker jag (också apropå avd 8 och frötallarna där). Detta trasiga tillstånd har säkert uppstått pga kolningen. Minst tre kolbottnar ligger här eller allderles intill. Men älgbetning har försvårat för många plantor också. Älg trivs nog här. Hittade en yta där mossan var helt uppriven av stort djur.
En tur runt och förbi Rädbjörka upp till avdelningarna 1 och 2 fick mig både betänksam och på gott humör. Vilken fin skog här står. Vilka bestånd! 1,7 ha = 876 m3sk. Men det skulle faktiskt göra lite ont att tvingas sälja till staten för ett eventuellt naturreservat. (om det nu blir några fler sådana med den nya regeringen) Jag vill gärna sköta naturvården själv och behålla ägandet. Detta är ju områden jag är stolt över att få vårda. Även om jag också förstår reservatsidén ur större perspektiv. Alla markägare längs ån tänker säkert inte på samma sätt. Men jag borde ta initiativ till att sluta ett naturvårdsavtal för Räddådalen (den del som passerar genom mitt skifte då).
Det är klart att jag är positiv till reservatsbildning - i grunden. Jag vill ju inte bli av med för mycket mark bara. Undrar om det går att köpa/byta till sig ersättningsmark i en sådan affär?
Funderingar kring evigheten
Om jag ska göra något åt avd 6 bör det göras i samband med att frötallarna avverkas på avd 8, dvs inom kort (någon intresserad av stamblock eller knivfura?). Skall avd 7 få stå kvar? Jag tror det. Men det finns gallring att få gjord på övre sidan vägen. Skall det göras då också, snabbt och kvickt. Tex 17 & 18. Eller åtminstone ta frötallar även på 11 och 2. I kortsiktigt mänskligt perspektiv blir så långtgående beslut svåra att fatta. Vi pratar om individer som stått många hundra år här! Inför nästan evigheten inser man sitt livs litenhet. Inte skall väl jag...
Kontaktade Södra Råda-projektet (man skall bygga en ny timrad medeltidskyrka där den gamla brann ner), och erbjöd dom att köpa några av dessa gammelfuror. Där är man i behov av just gammal senvuxen kärnrik fura i rejäla längder. Dom var intresserade - om ett par år. Dom skulle återkomma.
Det vore något! Att specialplacera dessa individer!
Har snart genomfört det mesta av uppdateringarna av beståndsdata och aktuellt virkesförråd. Några kompletteringar behövs här och där men det hinns nog med i sommar.
Naturvårdsavtal
Nu har jag tagit initiativ för att sluta avtal om naturvården längs Rädan. Väntar på förhandlingssvar. Ett naturvårdsavtal kan passa.
Fick svar från Skogsstyrelsen att frågan om Rädåravinen som större reservat alls inte är avgjord. Frågan vilar hos Naturvårdsverket. Det blir alltså till att vänta något år till på besked och beslut.
(till början)
2008
Land Art
I höstas väcktes idén om att genomföra en workshop uppe i skogen, med studenter från Konsthögskolan Valand som deltagare. I april var vi - åtta studenter och två lärare - här uppe första vändan. En vecka i mitten av april. Snön låg halvmeterdjup fortfarande men vi lyckades pulsa runt två vändor för att möta platsen och kanske få ideer. I slutet av maj åkte samma grupp upp igen. Denna gång med intentionen att påbörja, testa, experimentera med olika platser och uttryck, ideer. I september ska den avslutande arbetsperioden ske. Mer om detta kan man då läsa på en egen webbplats. Annonseras även här!
Naturreservat i Rädådalen
Nu verkar det äntligen hända saker i denna frågan. Fick en kallelse till informationsmöte med representanter från Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen strax före midsommar. I kallelsen fanns också ett preliminärt förslag till gränsdragning av reservatet. Vi gick runt och studerade de naturvärden (som väl de flesta markägarna borde känna väl till vid det här laget). Dessutom fick vi presenterathur processen i detta reservatbildande ser ut. Det lär bli att förhandla om gränser, priser, försäljningsform mm.
Vad vill jag? Måste ta reda på skillnaden mellan regelrätt försäljning och intrångsersättning. Är det skillnader skattemässigt? Vilka i så fall?
Jag vill också förhandla om gränsdragningen på östra sidan om ravinen. Enligt det preliminära förslaget skall gränsen gå en bra bit in över avd 4 och 5 plus en västlig del av avd 8. Detta är helt onödigt mycket buffertzon i mitt tycke. Rimligt vore att dra gränsen mellan avd 4 och 5 och min nuvarande gränszon avd 3. Det ger helt OK buffert och inkluderar inte mina gallrade och produktiva bestånd som ju ur natursynpunkt knappast är intressanta för reservatet.
Ny litteratur
Ägnade mycket tid under våren åt studier av nyköpt litteratur i skogliga frågor. Delvis var detta en del av mina högst privata förberedelser för Land Art kursen som skall genomföras här i min skog, på detta skifte. Men framför allt handlar böckerna om frågor som sysselsatt mig under lång tid. Alltså hur man kombinerar praktisk skogsproduktion med artbevarande och naturvård utan att stå med skägget i brevlådan om 300 år. Några av böckerna rekommenderar jag verkligen (även om någon är på engelska). Först ”Skogsdynamik och arters bevarande” av Mats Niklasson & Sven G Nilsson, utgivet av Studentlitteratur 2005. Det är en mycket grundlig, välskriven och saklig genomgång av vad som är nödvändigt för att bibehålla en mångfald i flora och fauna i landskapet. Visserligen med ett focus på södra sverige och mycket om löv- och ädellövskog, men principer och tänkande är självklart översättningsbart till mina tajgaförhållanden. Den andra är i princip den engelskspråkliga motsvarigheten: ”Maintaining Biodiversity in Forest Ecosystems”, edited by Malcholm L. Hunter JR, utgivet av Cambridge University Press 1999. Läs och omsätt i praktiken! Den är betydligt mer detaljerad och grundlig men oerhört intressant. För min del var det en förvånande iaktagelse att den skogsakademiska engelskan gick förhållandevis lätt att läsa. Det gav mig också många engelska facktermer som jag behöver nu när jag översätter Skog som Konst-sajten till engelska.
PC-skog och Windows XP
Med anledning av det planerade reservatet i Rädådalen sitter jag med funderingar och revideringsplaner för min skogsbruksplan, kartor och bestånd. Skaffade »PC Skog Gård« och har gjort en fastighet med avdelningsdata och kartor som övning. Gör nu om alltihop eftersom flygfotot jag använt inte hade någon geo-referens och därför inte visste alls var i geografin den befann sig…(några ord i manualen inledningsvis om detta hade varit bra!) En hel del finns att säga om användarvänligheten i detta program. Det var länge sedan jag svor så över dålig manual och opedagogiskt upplägg i hjälpsystemet. Och jag har läst många dåliga manualer. Jag fick lust att skriva till programutvecklarna och erbjuda mina tjänster för att producera en pedagogisk manual, samt föreslå några viktiga förbättringar i själva programmet…
Men att köra Windows XP i Macen funkar alldeles strålande. Och snabbt går det. Internet och Firefox i Windows går nog banne mig fortare än i Mac (men det kanske beror på alla flikar jag ständigt har igång där?
Teoretisk hantering
Det är ganska lätt att förstå riskerna med teoretiskt skogsplanerande vid skrivbordet med hantering av kartor, bestånd och åtgärder. Och att detta leder till schematiska, storskaliga hanteringar av skog. Istället för den anpassning till små förhållanden och lokala undantag, specialhantering som är nödvändigt för ett långsiktigt hållbart skogsbruk med den biologiska mångfalden hjälpligt räddad eller intakt.
Korrigeringar
Jag vill korrigera och uppdatera kartorna till hur beståndsgränserna idag faktiskt går och samtidigt numrera om avdelningarna. Kanske också slå samman vissa? Två viktiga hjälpmedel för detta är dels ett nytt flygfoto från lantmäteriet, där de senaste åtgärderna på tex Kolberget nu syns. Dels en GPS som jag kopplar till PC Skog och kör in och ut punkter från kartan till verkligheten och tvärtom för att få korrekta positioner och gränser. Har gått några vändor för att skapa Rutter och punkter av intresse. Tolerans och avvikelse är väl inte helt perfekt – det blir närmevärden att kartera från. Flygfotot är ovärdeligt. Där kan man få fram oerhört mycket.
Konstnärliga störningar
En annan förändring jag vill införa är att tydliggöra och utveckla mina småskaliga konstnärliga ”störningar” och konstnärlig specialhantering av vissa delar i flera bestånd. Detta för att Land Art-aspekten i skogsbruket ska bli tydligare. Har påbörjat inläggning av dessa i min FileMaker-databas som egna fält. Jag måste inventera bestånden grundligare utifrån detta! Målet är att så många bestånd som möjligt skall ha dessa tillägg både i teorin och i det praktiska hanterandet. Självfallet kan det förefalla flytande gränser mellan vissa av dessa ingrepp och ett utstuderat naturvårdsinriktat skogsbrukande. Mitt synsätt är dock sådant att just det till ytterlighet drivna är det intressanta i detta sammanhang. Kanske är det bara med extremt småskaligt specialhanterande man kan klara skogsbruk OCH bevarad biologisk mångfald. Det är en del av min konstnärliga aspekt.
Jag planerar bl.a. att märka de stående döda fd. frötallarna på avd 6 (i den nya numreringen – fd avd 8). Kanske med trä eller metallplattor där jag ingraverat nummer, årtal och ålder vid döden…
Har också inhängnat 100 kvadratmeter med stolp och lapptyg (vita plastvimplar i ett snöre mellan stolparna, för att om möjligt hålla älgarna utanför där. Tänkte se hur en sån ruta utvecklas utan älgbetning på Rönn, Sälg och Tallplantor. Räcker inte snöre och vimplar får jag hägna in rejälare med slanor.
Kolbottnarna och forstigen borde också markeras i terrängen. Hur? Skyltar? Skylta även vid referens – och reliktbestånden på 22 och 24?
Hyggesbränning eller?
Gick en runda med LA från Skogsstyrelsen. Ville diskutera och få råd angående min påtänkta avverkning och hyggesbränning på avd 6. Han avrådde från bränning. Det är för litet och trångt och med inga naturliga gränser. Avdelningen är nog egentligen rester av två olika gamla skiften från tiden innan omarronderingen. Den ena delen domineras av kvarlämnade frötallar som ger den ca 50-åriga underväxten och ungskogen liten chans att utvecklas. Den andra delen är ett splittrat och luckigt granbestånd i olika åldrar.
Vi kom väl fram till att ett hanteringsförslag är att avveckla granbeståndet och plantera tall där samt att plocka så många av frötallarna från den andra delen som möjligt utan att köra sönder helt och låta den yngre skogen ta sig på egen hand därefter. Ett annat sätt är att försöka med ett slags blädning i granbeståndet. Frågan är väl om det finns tillräckligt småplantor i underväxten och att det är olikåldrigt tillräckligt. Hur avgör man sånt? Kan man succesivt få det till ett sådant tillstånd? Talldelen har nog inga andra alternativ. Om man inte ska driva av alltihop och starta om totalt. Granridån på avd 7 avverkas och inkorporeras i avd 8 och planteras med tall omgående. Frötallarna på 8 bör bort inom två år.
När jag suttit en stund och pillat med avdelningarnas gränser och hanteringsförslagen frestas jag till det mest rationella beslutet: avverka hela klabbet på avd 6 och 7-tarmen och plantera tall. Punkt. Så skapas monokulturer inom rationella avdelningsgränser. Det gäller att ha kursen klart utlagd framför sig! Det vill säga - veta vilka prioriteringar som skall gälla och inte förblindas av skrivbordslösningar.
Måste höra av mig till Södra Råda-projektet igen och höra om det är aktuellt att spara några frötallar från avd 8 till dom.
Nytt på Kolberget
Uppe på Kolberget har jag ju rört till det med avverkning och planteringar så att det krävs en del ny struktur för att teori och verklighet skall överensstämma. Hur bäst uppdatera nya avdelningar? Naturligt är ju att skilja på gran/tall och lärkbestånd tex. Men ska de tre lärkområdena bilda en avdelning trots geografisk utspriddhet? Dessutom tror jag att jag bör integrera naturvårdsområdena i de avdelningar de logiskt och naturligt hör hemma i. Reliktområdena 05 och 06 bör tex ingå i intilliggande bestånd/avdelning.
Reservatet
Reservatsplanerna i Rädådalen gör att jag har några beslut att fatta. Vill jag behålla ägandet och få mindre ersättning – intrångsersättning, eller vill jag sälja. Ersättningsmark är knappt möjligt om jag fattat rätt. Sveaskog som skulle vara källan för sådan mark har inte några ägor i den här delen av Dalarna. Kan jag hitta mark närmare Göteborg som skulle kunna fungera som ersättning?
Jag vill också förhandla om gränsdragningen på östra sidan om ravinen. Enligt det preliminära förslaget skall gränsen gå en bra bit in över avd 4 och 5 plus en västlig del av avd 8. Detta är helt onödigt mycket buffertzon i mitt tycke. Rimligt vore att dra gränsen mellan avd 4 och 5 och min nuvarande gränszon avd 3. Det ger helt OK buffert och inkluderar inte mina gallrade och produktiva bestånd som ju ur natursynpunkt knappast är intressanta för reservatet. En sådan gränsdragning skulle innebära att jag säljer 8 hektar till reservatet. Men det är till stora delar den mest produktiva marken och den mest välslutna ståndskogen som försvinner. Särskilt avd 1 och 2 på västra sidan om ravinen. För att det inte skall verka oklart: jag är helt och fullt för ett reservatsbildande. Inget snack om det.
Skogspromenad med Jenny
Vi gick längs den av mig föreslagna reservatsgränsen. Verkar inte bli några problem med det. Jenny höll med om att detta var en naturligare gräns. Skönt.
Fröträden och gallringsbehovet
Nu ska jag snitsla dom fröträd som skall få stå kvar till evigheten på avdelningarna 6 och 11 (nya numreringen). De övriga säljer jag som stamblock eller knivfura. Passar också på att avverka det stampande avd 4 och så många frötallar som möjligt utan för mycket åverkan på 5. Gallring av 2 och 3. Även granridån mot 6 tas bort förutom allt gärdesgårdsvirke som står. På västra sidan vägen också frötallar som bör bort och gallring på avd 15. Ska snitsla skyddszon mot stigen / hästkörvägen.
(till början)
2009
Reservatet och ägoförhållandet
Under våren blev det klart med värderingar och förhandlingar kring de delar som skall ingå i Rädå-reservatet. Kontrakt skrevs och snabbt betalades pengar ut (åtminstone vad mig anbelangar). Jag tyckte att det var bra betalt för skog jag själv knappt hade tänkt röra. Jag valde att behålla äganderätten till marken och därmed en något lägre ersättning. Dels för att jag gärna vill fortsätta betrakta den delen av reservatet som "mitt" i bemärkelsen att reservatsbildningen varit en tanke jag haft här från början. Det har ju varit mitt eget reservat på fastigheten. Dessutom kan det finnas jaktliga skäl att behålla äganderätten. Jag undrar också hur det förhåller sig med detta område när det gäller certifiering och hur man räknar ut procenten skyddad NO eller NS skog? Borde väl vara så att dessa 8 ha räknas in i min fastighets "naturvårdsareal".
Inhiberat kontrakt
Den kontrakterade avverkningen av fröträd och gallringar på avd 2 och 15, som skulle genomförts i november, hade ännu inte förberetts eller ännu mindre påbörjats i maj när jag åkte upp första vändan för året. Efter diverse irriterande mellanhavanden krävde jag inhibering av kontraktet. Men blev då också stående med outförda åtgärder som brådskar.
Röjning, gallring
Under sommaren genomförde jag ytterligare röjning/gallring i ungskogen på avd 8 (nya avd.nr). Den här gången tog jag vara på det mesta. En del blir gärsgårdsvirke och resten egen ved. Det ser lovande ut där inne. Trots några luckiga partier. Ska inom kort också plocka lite i avdelningen intill. Några av dom "vargar" som skall bort randbarkade jag vertikalt för att se om det leder till kådfylld ved. Alltid intressant att undersöka.
Nya kontakter i virkesköpardjungeln
Jag påbörjade sökandet efter nya virkesköpare. Det där är ju en djungel. Hur ofta gör man affärer som skogsägare? Sällan är det i alla fall. Vilka aktörer finns? Hur är dom? Kan jag få dom att förstå mina intressen och behov? Vad betalar dom? vilka krav kan man ha? Hur kör deras huggare? Kort sagt: hur gör man?
Letade i alla fall fram några tänkbara virkesaktörer och deras köpare. Tänkte påbörja operation Ny affärskontakt. Då ringer en kille från just det bolag jag beslutat mig för att starta med. Och frågar om deras huggarlag, som just nu kör strax norr om mitt skifte, också ska ta ut mina frötallar. En händelse som ser ut som en tanke. Det resulterade i att vi stämde träff, gick runt i de redan snitslade avdelningarna och kom överens. Nu får jag väl se om denna första positiva kontakt håller hela vägen fram till likvidutbetalningen, och min granskning av resultatet i skogen.
Minireservatstängsel
Dokumenterade mitt minireservat på avd 10 i början av maj, i juni och i augusti. Mycket rönn, lingon och smågran. Men det måste upp ett riktigt stängsel. Älgarna går rätt in nu.
Sommarvistelsen blev kortare än vanligt och jag prioriterade röj-gallringen. Med påföljd att stängslingen av mina 100 m2 på avd 10 inte hanns med. Men stängselvirke fick jag fram. Återstår resningen. Kan det hinnas under älgjakten?
Skördaren
Innan jag åkte hem hann Skördaren dit och fällde frötallarna (”högg några pinnar”). Det gick undan. Hej å hå! För en annan som faktiskt svettats med ett antal såna vindfällen och vet hur tungt och tidskrävande det kan vara, var det en syn må jag säga. Oj oj.
(till början)
2010
Gallringsresultat
I januari kom inmätningsbesked och utbetalning för gallring och uttag av frötall vid Björntjärnsvägen. Och efter att ha inspekterat resultatet på plats i bestånden tycker jag att det var en bra kontakt på virkesköparfronten. Ser fint ut. Kanske har jag lämnat väl många fröträd att bli evighetsträd, men hellre det än att de är för få. Det står dessutom 10 kraftiga döda tallar kvar.
Skogsaktuellt
I början av året kontaktades jag av tidningen Skogsaktuellt angående möjligheterna att få göra en intervju med mig om skogen, webbplatsen (denna) och hur jag tänker och arbetar i detta. Det blev ett långt telefonsamtal. Och artikeln blev osannolikt stor. Jag hade skickat två foton - båda användes.
Uppdateringar
En större revision och uppdatering av avdelningssidorna på webbplatsen gjordes under påskhelgen.
Nya personliga villkor
I juni flyttade jag till Fryksås. Ett stort och omtumlande beslut som kommer att ändra förutsättningarna för mig. Det blir enklare att göra vardagliga sysslor i skogen. Vedhämtning om inte annat. Men det jag framför allt tänker på nu är de röjningar som är i antågande. Det blir möjligt att sköta dessa på ett lugnare och mer sympatiskt sätt.
Även regelbundna och tätare dokumentationer som jag velat göra baserade på årstid kommer att bli enklare. Bl.a ska jag inhägna ett 100m2 område på avd 10 för att skydda den ytan från betning. Jag vill gynna Rönn och Sälg där. Älg och hjort betar av dem till knähöjd annars.
Kanske kommer kojan på Kolberget nu också att realiseras?
(till början)
2011
Ved
Ved var vad allt handlade om i skogen i år. Under hösten var jag nere längs Björntjärnsvägen och avd 7 och hämtade gallringstall. Den västra smala delen av avd 7 är färdiggallrad utom en sträng längs vägen.
Tog en sekatör och strosade runt bland lärkplantorna uppe på Kolberget. En hel del har blivit betade, men det verkar i de flesta fall inte värre än att jag med sekatörens hjälp kan knipsa av dubbel- eller trippel-topskott. Så l'är nog en huvudstam utveclas ändå. Otroligt vad de växer dessutom. De som stått bäst till har nått tre meter.
Satt för övrigt mest vid datorn och uppdaterade och korrigerade i planprogrammet.
(till början)
2012
Vinterstorm
Det drog en Dagmar över mellansverige mitt i vintern. När jag äntligen tog mig ut för att inspektera gick jag först till de nygallrade bestånden. Det var där jag fruktade att finna vindfällen. Men icke.Iinte ett nedblåst träd.
Men längs grannens hyggen i norr ligger det en del gran, naturligtvis. Totalt sett är det mest sedan länge döda och torra granar som nu lagt sig ner, men det finns också en del prima virke, bl.a några duktiga tallar. Allt ligger utspritt så det lär falla under maxgränsen för hur mycket som får lämnas per hektar. Jag ska ta hand om så mycket det går. Tänker använda till Rastkojan på Kolberget. Resten får ligga och gynna krävande vedinsekter, mossor och lavar.
Frågan är om jag lyckas ta mig till en del av dessa. De ligger i branter och trångt och eländigt. Halva jobbet blir att hitta och planera själva körningen med min lilla Vimek.
29 juni
Körde sågverket till Kolbergstoppen (nästan). Nu äntligen skall rastkojan byggas. Platsen är röjd och kojans hörn utstakade. Uppe på platån norra delen av avd 23 där vi planterade lärk är de hårt betade. Undrar om det är hjort eller älg som smaskar på detta vis. Jag gick runt idag med sekatör och enkelställde tänkbara toppar. Tur att vi planterade såpass tätt. Det kommer det säkert att bli ett fint bestånd. Dom växer ju så det knakar...
Rastkojan jag bygger blir en central plats i detta "Skog som konst"-projekt. En tänkbar rastplats och utflycktsmål i en vandring runt skiftet? Också de lågor som jag kommer att lämna blir delar i detta. Kanske borde jag tillverka små skyltar att sätta upp vid lågorna, med årtal, ålder etc. Kanske ge dem namn också? Och hur med de olika bestånden? Bättre namn? Informationsskyltar? Och uppdaterad koppling till denna webbplats!
(till början)
2013
Förutom att jag går runt med sekatör och klipper fram en huvudstam istället för två eller tre på de planterade lärkträden, domineras även detta år av bygget av Arken, rastkojan. Lärkträden har betats rätt rejält (älg, kronhjort?) men ett gott och väl tillräckligt antal kan räddas med hjälp av sekatöremn. Hur mycket död ved jag har stående och liggande i dagsläget är svårt att uppskatta. Dels finns det en del vindfällen och dels foinns grupper av döda granar antagligen av granbarkborren. Men det är ju så det ska se ut!
(till början)
2018
Hux flux vart det 2018. Här försvann några år på grund av bygget av Arken. Men skogen står kvar runtomkring. Jag har egentligen inte utfört några konkreta arbetsinsatser förutom detta med sekatör och bortklippandet av dubbeltoppar på en del lärk. De skador jag såg de första åren har inte upprepats. Lärkträden växer och frodas. De verkar ha en fin förmåga att "välja" nya toppskott. Men nu är det dags att röja på de ställen de blev väl tätt planterade. Och kanske stamkvista en del av de som blir kvar?
Röjningsbehovet är också stort nere på båda sidor om Björntjärnsvägen. Ska ta itu med det nu när inte Arken upptar all tid.
(till början)
Kolla Arken!
senast uppdaterat:
2018-06-29 8:52
|